Göteborgsposten – 6 december 1867, sida 1

Såsom förut i denna tidning blifvit omnämndt, hade till kgs bfhde härstädes anländt ett kungligt bref, hvari kgs befnde liksom öfriga landshöfdingeembeten anbefalldes tillse, att landtkommunerna beräkna tillgångarne på spanmål och behofvet af undsättning och söka förekomma brist på utsäde och brödföda intill nästkommande års skörd och slutligen att vederbörande kommuner såväl i städerna som på landet vidtaga sådane anordningar, att tillfälle till arbetsförtjenst beredes för dem som sådan sakna. Iandshöfdingeembetet hade med anledning häraf utfärdat en kungörelse, i hvilken äfven stadskommunerne blitvit uppmanade att meddela uppgift om de anordningar kommunalmyndigheterna såväl i städerna som å landet blifvit anbefallda att vidtaga för beredande af arbetslörtjenst åt dem som sådan behöfva. Denna uppgift skulle nu stadsfullmäktige meddela, och en diskuss on, som uppslukade i det allra närmaste hela tiden under sammanträdet, uppstod. Hr Jul. Lindström ansåg detta kongl. bref besynnerligt och något hvar kunde uttrycka sin förvåning öfver detsamma, enär samhället ej har annat att ställa sig till efterrättelse än hvad kommunallörordningarne föreskrifva. Af denna förordning kunde under den kansko bistra period, som förestode, de arbetslöse sluta att de kunde pocka på arbeto. Denna del af skrifvelsen förtjenade således ej svar; man borde derföre blott i svaret säga hvad som blifvit gjordt, eller att 2,000 rdr anslagits till stenbrytning för blifvande slagning af macadamiseringssten. Man borde tillägga att Göteborgs kommun skall ställa sig till efterrättelse de gällande forordningarne för fattiga arbetslösa inom kommunerna. Hr C. M. Nyström uppläste ett anförande, i hvilket medgafs att missväxten både i norrländska länen och annorstädes väl måsto ogynnsamt inverka på förhållandena här i staden, men att han såsom ordförande i sattigvärdsstyrelsen ansåg sig kunna säga, att förhållandena dock ej gåfvo anledning till farhågor för något synnerligt svårare tillstånd än som eljest om vintrarne här brukar ega rum. — Ärendet gaf hr Nyström anledning att uttrycka sina åsigter i allmänhet derom att kommunen ej borde inlåta sig på försöket att ovilkorligen bereda tillfälle till arbetsförtjenst. Hr S. A. Hedlund önskade att man skulle se till andemeningen i det kongl. brefvet, hvilken vore en uppmaning, att man skulle genom beredande af förtjenst åt arbetslösa personer förekomma att man sedermera i afseende på samma personer vore redu cerad till sattigvärdsförordningen. Hr II. framställde för öfrigt en vederläggning af hr Nyströms åsigter och yttrade, att om man hade ett arbetshus der man kunde lemna den arbetslöse tillfälle till förtjenst, så vore det kanske ej så många som skulle begagna sig deraf, men det vore en tröst om man visste att man hade ett ställe dit man kunde skicka en person som der kunde förtjena så, att han hvarken behöfde frysa eller svälta. D:r Ch. Dickson beklagade i likhet med hr Lindström ordalagen i det kongl. brefvet, hvilket tal. dock ansåg böra tagas efter andemeningen, och denna gick ut på detsamma som innehölls i 5 mom. af 6 i fattigvårdsförordningen. Här inträffade nu van: liga vinterförhållanden och tillfölje af de stegrade priserna på lefnadsförnödenheter blefve det svårt för både arbetare och andra. Här finnas visserligen exceptionella förhållanden, men en arbetare kunde lika litet fordra att man skall gilva honom arbeto som t. ex. en litteratör kan det. Hr Berger ville att man i sitt svar på skrifvelsen från kgs bfhde skulle hålla sig till hvad som blifvit frågadt. Göteborg bebosde ej taga åt sig det anmärkta yttrandet i det kongl. brefvet. Då ett allmant påbud utfärdas måste det utgå till alla. Regeringens afsigt bade varit förståndig och god; och man behöfde blott svara hvad man gjort och att man om så påfordrades vore villig att göra mera. D:r Heyman yttrade, att då alla lissmedel nu vore dyrare, så var detta ett tillräckligt skäl för att bispringa i större skala. Då nöd nu redan funnes, så skulle den bli ännu större längre fram. Ordf. tillkännagaf att sekreteraren på hans uppmaning redan uppsatt ett förslag till svar, hvilket hr erdf. upptog så som sitt eget. Detta var af innehåll, att arbetslösheten inom samhället väl hittills icke varit egnad att påkalla utomordentliga åtgärder, men att den dock kunde framkalla bekymmer. Ett förskottsanslag hade derföre redan blifvit lemnadt för stenbrytning och hade dessutom fattigvårdsstyrelsen af samma anledning begärt 3,590 rdr utöfver de för öfrigt upptagna behofven. Om längre fram utomordentliga åtgärder bli nödvändiga, såge samhället sig i stånd att utan statens mellankomst vidtaga desamma. . . . Efter en ytterligare diskussion antogs sekreterarens förslag till skrifvelse i afseende på inledningen och första punkten; de båda senare punkterna uteslötos deremot. Drätselkammarens utlåtande och förslag angående på arrende upplåtna lägenheter i se Arn as gagan lam hada natt