Göteborgsposten – 5 december 1867, sida 2

lommarne af dervarande mazzinistiska komiter blifvit arresterade. De radikala tidningarne tillråda regeringen att, medan den franska ockupationen fortsar, inställa sina förbindelser med Frankrike, afvakta det tillsälle då hon kan göra sina anspråk gällande och upprätta fullständig ordning i det inre af landet. Ministeren har för afsigt att vid sessionens början genast inlemna den definitiva budgeten och af dennas antagande i rätt tid göra en kabinettsfråga. Frankrikes ännu alltjemt främste skald, Victor Hugo, har offentliggjort en dikt öfver slagtningen vid Mentana, hvilken börjar sålunda: Les jeunes gens, ces sils de Brutus, de Camille ete. Leur crime? Ils voulaient Rome et ses ares triomphants; Ils defendaient lhonneur et Je droit, ces chimeres. Franska regoringen säges hafva ingått öfverenskommelse med ett engelskt hus angående nedläggandet af en telegrafkabel mellan Civita Vecchia och franska kusten. Hr v. Lesseps har å Suezaktieegarnes sammanträde i Nigra försäkrat, att arbetena på Suezkanalen skulle vara afslutade föro d. 1 Okt. 1869, om 1 mill. fres i månaden ställes till företagets disposition. Englands parlament skall ajourneras nästa Fredag. I Manchester och Cork hafva feniska sorgprocessioner hållits; lugnet förblef ostördt. — Till Manchester ha under senare dagarne främlingar af misstänkt utseende i skaror anländt med jernvägen. En af dem blef häktad och bland hans packsaker befunno sig 45 revolvers. Konungen och drottningen af Grekland anlände d. 24 nov. till sin hufvudstad och mottogos med stora glädjebetygelser. D. 22 Nov. öppnades i Kanea på Kreta en af 75 delegerade medlemmar bestående församling. Storviziren Ali Pascha förklarade vid detta tillfälle, att det var den turkiska rogeringens afsigt att åter förbättra befolkningens olyckliga tillstånd. Hon vill äfverlägga med de delegerade om de åtgärder, som för detta ändamål böra tillgripas. Storviziren slöt med en uppmaning, att mau skulle akta den ömsesidiga rätten. Från Kanea meddelas vidare, att insurgentanföraren Laskos underkastat sig under turkarne och å sin sida marscherar mot de upproriska under Zimbrakakis, hvilken lemnat Spurea, utan att göra motstånd. Inom det af Preussens deputerade kammare nedsatta finansutskott har grefve Bismarck vid ett d. 29 Nov. hållet sammanträde förklarat i afseende på lagförslaget om de summor, som skola af den preussiska statskassan utredas till de år 1866 afsatta tyska furstarne (deribland en godtgörelse till exkonungen af Hannover om 16 mill. thlr), att det var en befallande nödvändighet för Prenssen att komma på det klara med konungen af Hannover, isynnerhet med hänsyn till den osäkra politiska ställningen i Europa. Det engelska kabinettet hade dessutom gifvit sitt bifall till denna lösning, hvilken betydde detsamma som en tronafsägelse. Utskottets ordf. Twesten var af den mening, att regeringen ej vore berättigad att taga dessa summor af det till krigsändamål beviljade statslånet om 60 mill.; kammaren borde i hvarje fall fordra, att de ifrågavarande fördragen framlades, för att af detsamma antagas. Bismarck protesterade kraftigt mot, att regeringen icke skulle varit härtill berättigad; för öfrigt skulle han i nödfall söka utverka konungens samtycke till fördragens framläggande. Vid omröstningen blef Twestens förslag antaget med 17 röster mot 13. Inom den preussiska deputerade kammaren har presidenten meddelat, att de slesvigska deputeradena Kryger och Ahlman endast under vissa förbehåll vilja besvära författningen, hänvisande till Pragerfredens bestämmelser. Men alldenstund en dylik ed ej är tillåten, så har mandatets nedläggande förut alltid följt vid dylika fall. Ärendet öfversändes till vederbörande utskott. Bismarck har verkligen utfärdat en sträng note till storhertigdömet Hessens regering, derför att denna antagit konferensinbjudningen, utan att rådfråga Preussen. Hessen är dock en sjelfständig stat med undantag af en ringa del, som är indragen under nordtyska förbundet. Storhertigen är ännu en sjelfständig furste. Han egde således rätt att i detta fall handla sjelfständigt. Men så tycker ej Bismarck, som strängt läser lagen för regeringen or ——— — nn