Göteborgsposten – 5 december 1867, sida 2

för att bevaka platsen. Han har med sig allt hvad som behöfs för att skrifra, och skall förelägga honom några papper, hvilka ni skola bedja honom underteckna. — Alltjemt saktmodigt? frågade Blairzot, d. y. hånfullt. — Alltjemt. — Och om han sätter sig deremot? — Åh, det är en förståndig karl, han skall lyda. — Men om han ej gör det? . — Han måste göra det! yttrade i befallando ton hufvudmannen för denna afskyvärda komplott. — Det är nog, sade Goulard. — Då äro vi ense om hufvudsaken. Vincent Marjoux skall säga er hvad som sedan är att göra ... — Jag förstår, patron. — Ah! jag glömde ett råd: den förträfflige grefve de Larsigny har också den egenheten att alltid ha en mängd onyttiga saker i sina fickor, såsom ur, kedjor, tillochmed bankonoter ... — Det är bra, sade Peåerizel, vi skola rensa hans fickor. — Jag räknar på er ... Farväl, mina lam. — Adjö, patron. Behöfva vi föra er tillbaka? — Blott en af er för att stöta ut båten, när vi satt oss i. Några ögonblick derefter kom Perizel, som efter sin vistelse i Toulon skröt öfver att vara en utmärkt sjöman, tillbaka in i hyddan, sedan han fullgjort detta värf. (Forts,)