Göteborgsposten – 5 december 1867, sida 2

IL1 ———— ——— — — —— — — — — Jaså, afbröt en; dendor känner man nog. Det är han som rär om det vackra slott som ligger på en fjerdedels mil från stationen. — Riktigt. IIan är litet galen, dender karlen, yttrade i cynisk och skämtande ton komplottens anstiftare. Han har hästar, vagnar och domestiker och vill aldrig gå annat än till fots. — Hvilken olycka! yttrade Blairzot, som ständigt gjorde afbrott, hvartill tjenar allt detder för den gamle Croesus. Är det icke så, pappa? — Åh, det beror på, om det är hans ide. Han samlar kanske pengar åt någon. — Ja, återtog Pommier i passionerad ton, ja han samlar och vi få försöka ställa så till, att denne någon blir jag! För detta ändamål, skola ni punktligt utföra hvad jag skall säga er. Vår man brukar lemna vägen utefter floden för att följa den ensliga gångstig som leder bredvid bergåsen under de höga träden och vid hvars ända är en liten port till slottsträdgården. Det är der ni skola vänta honom; icke för nära landsvägen, hvarest det kunde finnas nyfikna, och icke för nira intill hans hus, hvarest man skulle kunna höra honom, ifall ni icke genast stoppa munnen på honom. — Och sedan? — För tillfället skall ni blott hålla er på vakt. Vid stranden har ni er båt qvar; ni föra ned honom i båten och taga honom hit. — Alltjemt försedd med en delikat munkafle? — Naturligtvis. Vincent Marjoux skall stanna qvar