Göteborgsposten – 4 december 1867, sida 2

tadt svårigheter, skall Frankrike nog veta at med Italien allena uppgöra saken. Uti franska lagstiftande kåren har Jules Favre å oppositionens vägnar motiverat inter pellationen om Rom, i det han uttalade der förhoppningen att kammaren skulle ogilla der romerska expeditionen, hvilken han skarp: tadlade. Han tadlade äfven, att regeringen handlat, utan att tillspörja kammaren. Denna vore förpligtigad att vakta sig för följder, hvilka kunna föranleda fullbordade fakta Frankrike är ej mera bundet af September: konventionen. — Det var naturligt, att Favre från sin oppositionela synpunkt ej kunde gilla konferensinbjudningen. Augsb. allg. Zeit. innehåller en skrifvelse från Rhen af d. 26 Nov, i hvilken meddelas: Antydningar från god källa kasta ett nytt ljus öfver den konferens, till hvilken kejsar Napoleon inbjudit makterua, och öfver de skäl som förmått honom att taga de små staterna med. Det är nemligen hans alsigt att afskaffa påfvens verldsliga makt och att göra det möjligt för Italien att få Rom till hufvudstad; men påfven skall få riklig ersättning härför, och hans ställning skall äfven i materielt hänseende bli så fullständigt betryggad, att han icke mera behöfver den verldsliga makten. Man har i Paris sökt skaffa sig de möjligast noggranna upplysningar från alla länder om, huru stora den katolska kyrkans fonder och de ifrågakommande utgitterna äro, och man vill i hänsyn till dessa data förmå de enskilda staterna med katolsk befolkning till en öfverenskommelse, hvilken genom proportionela bidrag tillförsäkrar påfven den nödiga civillistan, hvaremot då till gengäld de hittills gifna bidragen tör dispensation, biskopars invigning o. 8. v. bortfalla, i det att för hvarje stat eller för flera i förening utnämnes ett slags mellanperson mellan påfven och de enskilda staterna. Det område, på hvilket påfven får sitt residens i Rom och samlar sina högsta kolleger, skall hädanefter betraktas såsom neutral grund, och hela den personal, som här fungerar under påfven, skall hafva exterritorialitetsrätt. Alldenstund en sådan lösningsplan helt och hållet, öfverensstämmer med, hvad man redan länge väntat af den franske kejsaren, har jag icke trott mig böra förtiga dessa upplysningar, hvilka, som sagdt, härflyta från en källa, der man vanligen noga känner förhållandena. Rörande den af oss förut omnämnda uppståndelsen i Belgiens hufvudstad, i anledning af ett falskt telegram om att kejsar Napoleon blifvit mördad, skrifves från Brissel närmare under d. 26 Nov.: Hela Brissel var i går afton i den största spänning. En hr Bauchan hade genom ett bud fått sig tillskickadt en dopesch, hvilken uppgass komma från telegrafon. Den uppgafs vara inlemnad i Paris kl. 7,25 och innehöll följande ord: Hastigast. Attentat. Kejsaren dödligt sårad, rentes 54,20, Ital. 32. Depeschen bar telegrafbyråns ordningsnummer och hans pariseragent Stephans underskrist. Darrande af rörelse meddelade hr Pauchan underrättelsen åt den lilla Börsen, der kurserna ögonblickligen föllo slag på slag. Man utbjöd metalliques till 46, men fann ej afnämare. Ryktet spred sig med blixtens snabbhet genom staden. Teatrarne Monnaie och S:t Hubert tömdes i ett nu och en med hvarje minut växande folkmängd trängdes utanför den lilla Börseu vid Rue dEnpyer, tills societetens ordförande visade sig på balkongen och förklarade, att underrättelsen var falsk. Sedan börsmännen hemtat sig från sin första oro och åter fått blodet afkyldt, föll det dem neml. först in att få underrättelsen bestyrkt. De begåfvo sig till tidningsbyråerna, der man naturligtvis ej visste någonting, och slutligen till telegrafstyrelsens byråer, der det visade sig, att ingen dylik depesch blifvit emottagen och att det hela var en fräck förfalskares tillställning. Nu synade man ätven depeschen närmare och fann, att telegrafens torra stämpel saknades. Man har inledt en undersökning och flera vittnen ha redan blifvit hörda. Budet, som påstår sig ha fått depeschen af en herre vid dörren till telegrafbyrån, har med polisen och hr Bauchan varit på börsen, för att om möjligt söka igenkänna förfalskaren; men sökandet var fåfängt. Man anmärkte, att såfort ryktet utbredde sig till Thååtre de la Monnaie, lemnade drottningen genast sin loge och återvände med sina hofdamer till palatset. I Frankrike väntar man snarast uppbyggliga redogörelser för hufvudstadens finän