Göteborgsposten – 4 december 1867, sida 2

utbrast Celestin Goulard, kallad Rosenknoppen tillföljd af sin älskvärda karakter. Säg mig nu, Perizel, hvad kan han ha sagt om dender affären på Invalidbron? — Åh, en styf affär! Det var åter samma Joseph Pommier som var framme. Den karlen är ej rädd för någonting! — Var han med i affären vid klostret der du blef knipen? — Olyckligtvis inte, jag ville arbeta ensam. — Tyst! ... utbrast Blairzot. — Godt! det är bogserbåten från Rouen som kommer. I sjelfva verket hördes allt närmade slagen och frustandet af en ångare. Den gick in i det af öarne bildade sundet, och de fyra kamraterna gjorde ett uppehåll i sitt samtal vid det buller som förorsakades af skofvelhjulen och böljornas plaskande bland säfven och videbuskarne vid holmarnes stränder. På ett visst ställe antog detta senare buller en egendomlig styrka; ljudet af videgrenars och stora sjöväxters gnidning mot hvarandra lät alldeles som om det förorsakats af någon lätt farkost som glidit in bland dem; men det allmänna bullret var för mycket rådande för att tillåta detta särskilda ljud att uppfattas tillochmed af gästernas i hyddan öfvade öron. Den farkost som förorsakade detta ljud var en liten roddbåt, af det slag som blir allt mer och mer sällsynt på Seinen. Den kunde blott rymma två personer, och djerft inskjuten midtibland vassen vid öns strand skulle den ha trotsat en kustvaktares uppmärksamhet. (Forts)