Göteborgsposten – 2 december 1867, sida 2

ma i något krakel med kongressen, ty han ökar i tysthet den militära styrkan i och omkring Washington och fortsätter att afväpna de af negermilitär bildade organisationerna. I Amerika gör en storartad promenad f. n. djup sensation. En bekant fotgängare Westen höll för någon tid sedan vad om, att han skulle vandra 1,227 miles, gående i medeltal 100 miles om dygnet. I medlet af November befann han sig i staten Newyork och påstods vara 18 timmar före sin bestämda tid. Natten mellan d. 11:te och 12:te Nov. var han i Rome i nämnda stat och hade gått nära 500 miles af den föreskrifna väglängden. Ofantliga menniskomassor trängas i de städer han passerar och han har på några ställen tillochmed blifvit välkomnad af de offentliga myndigheterna. Man är öfvertygad om, att Westen skall lyckligt lösa sin föreskrifna uppgift. På en vägsträcka gick han 23 mil på fyra timmar, omkring 1 sv. mil i timmen, Sydstaternas f. d. krigsminister James A. Seddon, har fått amnesti af presidenten, på förord af Horace Greeley, Henry Ward Beecher och andra framstående republikaner. Nordpolsfararen kapten Hall har underrättat sina vänner i Newyork om, att han skall öfvervintra i Repulse Bay och uti nästa April månad bryta upp med åtta man mot King Williams Land på sin upptäcktsresa efter Sir John Franklin. Senare Post. Kongressutsigterna visa sig, enligt de i går ankomna utländska tidningarne, mindre gynsamma. Vi hoppas dock, att Frankrike skall kunna genomdrifva sin plan oaktadt Preussens stämplingar och intriger. Den officiösa parisertidningen Patrie börjar misströsta och säger, att meddelandena från Berlin angifva, att de trenne hof, som ännu icke antagit inbjudningen, börjat förhandla angående vilkoren för ett praktiskt resultat af konferensen; man tror i Berlin, att några vilkor skola behöfvas för denna nya utvecklingsphas. — De trenne makterna äro Preussen, Ryssland och England. Italiens antagande har gjorts beroende af de franska truppernas återkallande från Kyrkostaterna. Inom börskretsarne i Paris försäkras, att äfven den andra (och sista) franska divisionen i Kyrkostaten fått befallning om att återvända till Frankrike. Af de smärre staterna är Belgien den enda, som ännu icke lemnat sitt bifall till konferensen. Regeringen har i dep. kammaren interpellerats om saken. Utrikesministern förklarade, att Belgien i denna sak, ännu icke fattat något beslut fastän regeringen principielt hyser sympati för hvarje försök till ömsesidigt närmande mellan nationerna. Emedan venstern tillrådt konferensförslagets afstyrande och högern förordat dess antagande, lät ministern förstå, att det för Belgien är af vigt att pröfva följderna af ett antagande, innan det. ger sitt bifall, Rysslands officiela tidning säger: Makternas samtycke till konferensen är ännu icke officielt; förutgående förhandlingar äro nödvändiga. Konferensen är först säker, då makterna erhålla den öfvertygelsen, att rådslagen icke skola bli utan resultat. Det är tvifvel underkastadt, huruvida Europa vill gå in på att låta sina representanter församlas, för att blott inleda gagnlösa diskussioner och i sina protokoller uppsätta en följd af åsigter i mer eller mindre bindande form utan att sjelfva den bindande kraften finnes. Italienske utrikesministern Menabreas svar på konferensinbjudningen är dateradt d. 19 d:s. Han protesterar deri mot påståendet, att Italiens förhållande tvingar Europas makter till inblandning. Italien bär ej skulden, utan den romerska regeringen eller curian. Rom är härden för de mot Italien riktade intrigerna, ja, härden för en reaktionär sammansvärjning riktad mot hvarje framåtskridande i Europa. En prins at ett fördrifvet italienskt furstehus hade ju stått bland påfvens trupper vid Mentana. Kejsar Napoleons trontal har för öfrigt förjagat Italiens farhågor för afsigten med konferensen. Italien skall skicka ombud till konferensen, i den förväntan, att transka trupperna i Kyrkostaten skola vara återkallade före konferensens början, på det frihet må råda i förhandlingarne. I Lördags väntade man ett amnesti-dekret till förmån för Garibaldi. I Englands Underhus har Cochrane interpellerat angående Englands ställning till den kretensiska frågan. Lord Stanley gaf ett undvikande svar, han anmärkte, att lord Elliot år 1862, då grekiska tronen erbjöds åt en britisk prins, i Konstantinopel väckte fråga om ett gränsberiktigande. Porten reste kraftig vägran mot en dylik plan, hvarpå lord Å liot lät saken falla. GO 2A2— 12 Att dan OrHEj;a