Göteborgsposten – 2 december 1867, sida 1

äro i stånd att meja ned hela regementen med sina kulor; att uppfinna nya gevärsmodeller, revolvrar och bajonetter, bomber och patroner, detta är midt i nittonde seklet regeringarnes förnämsta sysselsättning. Konsten att döda hvarandra till lands och sjös har drifvits till en undransvärd grad af noggrannhet och fullkomlighet; men denna stora konst är äfvenledes konsten att ruinera de rikaste folk. Den militära materielen och de stående armåerna sluka redan en god tredjedel af Europas inkomster och civilisationens hjelpkällor; armcerna blifva samtidigt allt större och större. IIvar skola vi sluta, om detta system kommer att ytterligare utvecklas? Låter man oss icke med snabba steg skynda utför barbariets sluttning? Hvar är frihetens plats midt i detta Europa, som slukar soldater, kanoner och förstörelseverktyg? Hvar är borgen för freden? Hvar är borgen för arbetet? Ilvar är säkerheten? vÖtverdrifterna i sakernas nya ordning börja uppröra monarkerna sjelfva, och man talar i närvarande stund i Stockholm endast om en broschyr, som konung Carl XV utgifvit, för att motverka detta rustningsraseri, hvaraf hela Europa bemäktigats, vi skulle vara frestade att säga förfärats. Denna broschyr, som utkommit med den enkla initialen C, kallas: Tankar om Nutidens Taktiska Rörelser. Den kongl. författaren kastar en öfverblick på alla de förändringar som skett inom taktiken ifrån den grekiska falangen och den romerska legionen ända till den lyckliga uppfinningen at tändnålsgeväret. Ian bekräftar under beklagande deraf den ständiga tillökningen i armåernas materiel oeh effektiva styrka; han ser likasom vi i denna stående företeelse en orsak till utarmning för folken och anmärker, att en ny uppfinning är tillräcklig, för att reducera till intet de ofantliga utgifter, som alla staterna ända hittills ålagt sig. Man kan i sjelfva verket jemföra vårt nuvarande militäriska system med Danaidernas beryktade såll; folken skola arbeta mycket, de skola svettas blod och vatten, för att fylla detta olycksdigra såll, de skola under detta gagnlösa verk förlora sin tid, sin möda och kanske till sist sin alstringskraft. Konung Carl XV förklarar derför för svenskarne, att man enligt hans förmenande bör så mycket som möjligt inskränka armeerna, för att sätta dem i förhå lande till landets hjelpkällor, och att endast med stor återhällsamhet antaga de nya uppfinningarne. Hvarje stat bör, — säger han, — återkomma till den sunda uppskattningen af ett ordspråk, hvilket synes hafva fallit något i glömska: Litet men godt. Det är ej, tillägger han ungefär, en stor armö, utan en god arme, som ett litet folk behöfver, för att kunna bevara sitt oberoende och rädda sin ära. Det af konung Carl XV uppställda axiomet finner sin tillämpning på alla folk. Må derför de visa råd, som Sveriges och Norges intelligente monark gifver oss, finna genljud i Europa. Men hvem skall väl vilja gifva de andra det goda föredömet? Skall Preussen afväpna? Skall Ryssland vifja nöja sig med egandet af en sjundedel at den beboeliga jorden? Konkurs. Den bekante egaren af förustelsestället Klingenberg vid Kristiania, Beyer, lar gjort cession. Jernvägsmöte skall ega rum i Oscarsriamn som i dag rörande föreslagen utsträcking till Östersjön vid Oscarshamn af statens ernbana mellan Göteborg och Nässjö. Riksbankens ställning. Sedan förra eckorapporten af d. 23 Nov. har beloppet af telöpande sedlar minskats med 1,315,079 rdr öre och metallförrådet med 319,738 rdr 6 öre; hvaremot depositionerna ökats med 88,054 rdr 49 öre, obegagnade andelar af reditiver och låneförlag med 381,245 rdr 73 re och bankens reservfond med 26,040 rdr 7 öre, allt riksmynt. Skaraborgs läns städers hypoteksbrening. Med dem som tecknat sig för del