Göteborgsposten – 30 november 1867, sida 1

Å Nya Teatern har Amatörkapellet gjort en lysande debut, egnad att inge de största förhoppningar och ländande till stor heder tör dess nitiske och outtröttlige ledare hr 4. Hrjmali. Sällskapet P. B. förbereder en musikalisk dramatisk soirGe på nämnde teater, för hvilken soire programmet, utom sång af sällskapets välkända sångkör, upptager Mölesville och Xaviers roliga lustspel lyresgäst och husegare samt något här splitternytt, en opera Mohrens sista suck, text och musik af Upsala-studenter, en ypperlig parodi på den nyare italienska operastilen. Till båda dessa stycken har sällskapet äfven i år lyckats erhålla godhetsfullt biträde af verkliga damer. Den första af Arbetareföreningens dramatiska soiråöer till förmån för kårens byggnadsfond, eger rum i afton å Bloms stora sal, den andra i morgon. Tillträde till dessa soirber lemnas tillsvidare endast åt medlemmar at föreningen. Den skäggiga underdamen fortfar, oaktadt sista dagen för hennes afresa redan varit annonserad, att i anseende till förhindrad afresa visa sig och är fortfarande Åatt samtala med å Hötel Stadt Hamburg. Man vill veta att hennes såancer varit särdeles talrikt besökta, isynnerhet af damer. Ack, dessa Evas döttrar, de äro nu en gång för alla så obegripligt ny-vetgiriga. Och nog få de veta hvad de åstunda, ty senomonet är en person som förstår att tala ur skägget. Det kunde också Wilhelm von Braun i lifstiden på sitt vanliga mördande satiriska sätt om en viss hr R. v. K. Tänk om han lefvat ännu, då skulle han minsann fått roligt, ty — förf. till Diamanter i stenkol har gifvit ut ett nytt häfte dikter. Att författaren icke legat af sig, bevisas bäst af följande akrostikon, hvilket vi meddela till våra läsares uppbyggelse: Till planeten Venus. Hell dig dristiga drömmars stjerna, Eld af skaparens fackla gnistrad, Natten sprider ett månlöst mörker, Riket, Venus, är ditt allena! Intet, drottning, är dig omöjligt. Endast vill, och din vilja sker! Tag då saken om hand och skonslöst Töm, o töm genom hennes fönster All din uddiga eld — och stick! Hvad säges om tocken poesi? Braun är död, men — Elias Sehlstedt lefver. Var derför på er vakt, hr R. v. K.!