Göteborgsposten – 30 november 1867, sida 1

herro att hr Portin, juveleraren från rue de la Paix, anhöll om äran att bli mottagen af honom. — Portin här! , .. utropade Nazir, ej mindre förvänad än hans page. Han öfverlade, gick att betrakta sig i en spegel, ordnade sin turban, slätado sitt långa och tjocka skigg, satte sig på divanen, tände sin chibouque och yttrade: — Nå väl! låt hr Portin stiga in. Ali dröjde ej att åtlyda befallningen och anmälde, då han åter kom in, i något bråskande ton: — ÄUrs exellens, herr Portin! Juveleraren, något bländad af prakten i detta rum, ehuru han sjelf hade det mycket komfortabelt i sin boning, närmade sig med ett tafatt utseende och helsade. Aga-Nazir besvarade helsningen med en böjning på hufvudet och gjorde ett tecken åt pagen, som framsatte en taburett åt gästen några steg från hans herre. — Tala, min herre, sade han i det han bibehöll sin värdiga och allvarliga hållning samt fortfor att röka. — Ers cxellens, svarade Portin, jag hoppas att ej komma alltför olägligt. Jag är juvelerare och gäller med något berättigande, såsom jag vågar påstå, för att vara cn af de bäst försedda i afseende på ädla stenar och perlor. Nu har jag hört omtalas den titel ni bär, tillade han i det han försökte småle, och det är den som gjort mig nog djerf att komma och besöka er. (Forts,)