Göteborgsposten – 28 november 1867, sida 2

af 2,100 säckar spanmäl till Sundsvall för Jemtlands räkning, Volontaire med 1,300 säckar diverse sädesslag till Sundsvall och Hernösand, afsända af härvarande nödbjelpskomit, Thule, äfven till Sundsvall med svår last af diverse sadesslag för enskilda handlandes räkning, samt Chapman med full last till Sundsvall, såväl för enskildas som för härvarande undsättningskomits räkning, hafva enligt i går ankommen underrättelse alla legat till ankars vid Arholma, under afvaktan på bättre väder, och passerade desamma i går välbebållna Ålands haf. Från Hernösand heter det under d. 20 November: I Söndags hade vi här ända till 12 gr. kallt, hvarefter omslag inträffade med blåst och nederbörd af snö, så att godt före uppstått, till välbehöflig fromma för landtransporten. Öaktadt vintern, fortsar dock sjöfarten och angf. Hernösand II och Hernosand I bafva ankommit och afgått. Dessutom hafva inkommit 7 fartyg lastade med mjöl och spanmål samt en finnbåt med salt kött. Flera såväl ångfartyg som segelfartyg väntas. Ångermanelfven kan nu ej befaras längre än till Kramfors. Nöden i Finland. Åter förnimma vi ett smärtans rop från detta vårt så hårdt pröfvade broderland. Det är en brefskrifvare från eelsingsors till Stockholms Dgbl., som lemnar följande dystra skildring från andra sidan Botten-viken: 4I vårt arma Finland har nu inträdt en tid af nöd, så hård, att man måste räkna många generationer tillbaka för att finna så mycket mörker och förtviflan hos dem, som bebo detta, de tusen sjöarnes land. Uti ena hälften af landet har inträffat total missväxt och uti den andra har skörden utfallit under medelmåttan. Landets egna förråd kunna derföre, taget öfver en kam, anses förtärda i början af nästa år. Derefter gäller det att med kontant lösa hvarje kappe säd; ty krediten är slut — en följd af tio års felslagna skördar. Huru det derföre skall se ut här och framförallt norrut efter tre, fyra månader redan, bäfvar man tillbaka att tänka på. Visst försöka de bättre lottade att hjolpa så mycket som möjligt. Man anslår en del af sina inkomster till allmosor eller för bildande af slöjdbolag till beredande af afsättning för alster af hemslöjd; men hvad verkar allt detta, när det gäller att anskaffa flera månaders uppehälle åt hundratusentals menniskor? Huru en bokstaflig decimering af befolkningen skall kunna undvikas, har åtminstone jag svårt att inse. Mätte blott denna olyckliga tid innehålla frön till en bättre ramtid och sporra upp oss, beskedliga finnar, till en ntensivare verksambet, omtanka, sparsamhet och forutseende! Ty att detta är meningen med den förfäriga olycka, som träffat oss, kunna vi taga för gifve.