Göteborgsposten – 27 november 1867, sida 2

nera. Men hr Nigra som i Biarrita ordade med kejsaren om alla möjliga fall, hade äfven framkastat den frågan, huru Frankrike skulle förhålla sig, om en revolution utbröte i Rom. Kejsaren svarade härtill, att han ej kan i förväg fästa afseende vid denna eventualitet. En resning kan nemligen ske på olika sätt; den kan uppstå i följd af yttre upphetsning och hjelp utifrån, eller ock vara resultatet af ett frivilligt beslut. Alltsom det ena eller andra fallet inträffade, skulle äfven Frankrikes hållning vara en annan. Endast så mycket kunde han redan nu lofva, att han ej skulle vidtaga några mått ock steg, utan att den italienska regeringen blifvit derom underrättad. Hr Nigra underrättade nu i Florens om, att Napoleon III endast i det fall att en helt och hållet frivillig resning gjordes af den romerska befolkningen, utan hvarje inblandning af den italienska regeringen, skulle taga sig anledning att skicka sina trupper till Rom. Ratazzi och konungen voro båda hugade att förhindra Garibaldis törehafvande. Men det emottagande, som i Alessandria vederfors Garibaldi at de italienska trupperna, och de opinionsyttringar, som de olika municipaliteterna algäfvo till förmån för företaget, kommo Ratazzi att studsa, och han vågade ej längre tillgripa så stränga åtgärder mot de frivilliga. Rörelsen blef med hvarje dag större, och Ratazzi beslöt nu att framkalla en resning i Kyrkostaten och med de italienska trupperna intåga i den heliga staden, innan garibaldisterna ännu ryckt fram. Nu kom depesch på depesch från Paris, hvilka underrättade om att man ej ett ögonblick skulle tvifla på, att interventionen genast skulle försiggå, såfort de garibaldistiska trupperna infallit i Kyrkostaten, hvadan man måste till hvad pris som helst förhindra detta. Hvarken Ratazzi eller konungen trodde derpå; först då hr Nigra d. 16 Okt. efter ministerrådet i S:t Cloud meddelade i Florens, att de franska truppernas afsändande till Rom blifvit beslutadt, trodde konungen derpå; men Ratazzi förklarade honom samtidigt, att han heldre skulle låta det komma till ett krig med Frankrike, än vika tillbaka; han skickade äfven en depesch till Nigra, hvilken uttalade sig i denna anda. Konungen vägrade att fatta detta kraftiga beslut, och Ratazzi begärde sitt afsked. Det lyckades ej Cialdini att bilda ny minister, och under detnu inträlfade interregnum afviker Garibaldi från Caprera och drager ostörd öfver romerska gränsen. Man hade i Florens erhållit underrättelse om, att ett uppror skulle utbryta i Rom, hvilket skulle göra slut på alla diplomatiska bryderier. Detta uppror blef dock qväfdt i födseln, och då Menabrea slutligen fick ihop en ministår, hade fransmännen redan landstigit i Civita Vecchia. De italienska trupperna gingo å sin sida öfver den påfliga gränsen, men vände genast tillbaka efter Garibaldis nederlag. Den senare blef onödigtvis angripen, ty han befann sig på fullständigt återtåg, då ötverfallet vid La Mentana tvang honom att måta sig med de påfliga soldaterna och de med Chassepot-gevär försedda fransmännen. Nyckeln till den senaste tidens händelser ligger således å ena sidan deri, att man i Florens ej ville tro på interventionen, och deri, att Ratazzi och hans vänner vid det romerska upproret knöto förhoppningar, hvilka ej ha uppfyllts. Dessa sammanfattade upplysningar, som bära hela sannolikhetens prägel, lemna en ganska god ledtråd vid bedömandet af hvad som egt rum mellan Frankrike och Italien. I Rom herrskar en våldsam reaktion. Häktningar och förföljelser höra till ordningen för dagen, och den påfliga polisen regerar strängeliga. Till Rom anlända dagligen nya påfliga frivilliga, och tillströmningen är så stark, att en tredje zouav-bataljon kommer att bildas. Påtven skall hafva för afsigt att utnämna sin generalissimus Kanzler till hertig af Mentana En massa personer, som anse sig komprometterade, skola utvandra. Italiens sjöminister har gitvit besallning om, att hela flottan, för så vidt den är utrustad, och särskildt alla pansarfartyg, skall samlas i bugten vid Spezzia. — Ätven till lands fortsätter Italien sina rustningar. I Frankrike synes en verklig storm upptorna sig i anledning af biskopens af Orleans uppträdande mot den af undervisnings ministern föranstaltade undervisningen af äldre flickor. Men just biskopens uppträdande synes befordra denna undervisningsplan, och det är ett tecken, att den bildade franska allmänheten iogalunda är hugad att låta sig ovilkorligen föreskrifvas lagar af de ultramontana. Sjelfva regeringstidningen Conslitu