Göteborgsposten – 27 november 1867, sida 2

star på menniskokärleken och andra källor, att vi skola kunna erhålla säd och mjöl. För närvarande tyckes hungersnöd, eller någonting samma motsvarande, vara öfverhängande, ty nästan hela det lilla förrådet af mjöl i staden förstördes af hafvet som elog öfver och ryckte bort hus och menniskor. 6. Jag glömde att tillägga, det doktorns hus är mycket skadadt, och jag och familj äro nödsakade att taga vår tillflykt till de offentliga embetskontoren, der de fattiga och polisen äfven äro herbergerade. Jag har ete. Arthur Rumbold. P.S. De dödades antal i Road Town uppgår till 22, 126-del af befolkningen. Med ångaren Douro, som d. 21 d:s anlände till Plymouth från Vestindien medföljde berättelser om den orkan, som d. 29 Okt. härjade S:t Thomas. Tortola och närgränsande öar, den mest förfärande storm, som man vet någonsin ha inträffat, utan annan föregående varning än att en kort stund förut barometern hastigt föll. Hvartenda segelfartyg i hamnen vid S:t Thomas råkade i drift, enär vindens styrka sprängde kablar och kettingar som de blott varit trådändar. I land var förstörelsen lika stor. Både tak och väggar på husen blåstes bort och stora stenblock kastades upp i vädret samt nedföllo på betydliga afstånd. Omkring 80 skepp blefvo mer eller mindre skadade. Somliga sjönko och andra drefvos på land. Förlusten af menniskolif var förfärlig; 300 lik hafva blifvit upptagna och begrafda i land, och detta är blott en del af det antal som omkommit. Alla det engelska Royal Mail Companpyis förrådshus och varf ha blifvit totalt förstörda. Ångaren Wye!, som då orkanen utbröt befann sig i hamnen, hade upp ånga och försökte komma till sjös, men blef drifven i land vid Buck Island och blef ögonblickligen fullkomligt vrak. Blott 16 personer af omkring 80 räddades. Ångagaren Derwent kastades upp på torra landet inne i hamnen. Ångaren Rhone, som dagen förut afgått till Peter Island, dit den äfven ankommit, kapade kablarne, då orkanen inträffade och försökte att komma ut i öppen sjö, men blef drifven i land mot klipporna och sjönk. Blott 22 af dess till 125 man uppgående besättning räddades. Ångaren Conway, som vid samma tid låg vid sidan af Rhone, blef drifven i land med förlust af sina master och sin skorsten. Ångarne Tyne och Solent uthärdade stormen för ankar med sina maskiner i gång. Deras master blefvo blott en del skadade. — (Vi skola i morgon lemna en utförligare skildring af denna olycksbändelse, vid hvilken naturkrafterna uppendarat sig med ett så fruktansvärdt raeerij. Köln. Zeit. meddelar från en, såsom det heter, pålitlig källa följande redogörelse angående förhållandet mellan Frankrike och Italien: Vid en tid, då den garibaldiska agitationen började bli offentlig och den italienska saken mer och mer tilldrog sig allmän uppmärksamhet, blef franska regeringen uppmärksam. Hon lät det italienska kabinettet förstå, att om detta ej kunde uppfylla de i Septemberfördraget ålagda förpligtelser, måste hon sjelf tänka på utvägar att göra sig försäkrad om detsammas utförande. Så yttrade sig utrikesministern Moustier i en depesch till den italienske ministerpresidenten Ratazzi. Denne, som från den italienske gesandten i Paris erhöll bekräftelse på att Frankrike tänkte göra front, beslöt sig för att häkta Garibaldi. Då skickades Nigra (gesandten) till Biarritz, för att föreställa kejsaren, att den nationala rörelsen redan blitvit så djupgående, att den italienska regeringen endast kunde bli herre öfver densamma derigenom att hon sjelf öfverskred den påfliga gränsen och för de frivilliga afskar vägen till Rom. Men kejsaren ville ej dela denna uppfattning och skickade vid den tiden ett telegram till konung Victor Emanuel, i hvilket han förklarade honom, att om friskarorna eller de italienska trupperne öfverskrede den päfliga gränsen, skulle han se sig nödsakad att intervevar derföre att jag ei såg er. var I — Ha