Göteborgsposten – 26 november 1867, sida 2

— Mamma, jag ber dig, tala ej illa om pappa; han vor så god och så olycklig! — God! det är omöjligt efter hvad han har gjort! — Mamma, den der herrn var mycket elak, det vet du. — Se så, nog! sade qvinnan. Här kommer folk Hon drog sig hastigt bakom ett träd; hennes båda barn sprungo för att ej vara den ensamma tiggerskan till förfång ett stycke bort, och deuna uppstämde sin sorgliga sång. Någon kom: det var en helt ung man klädd såsom turkar och österlänningar vanligen bruka kläda sig då de gå till fots och ej vilja väcka uppseende. I denne person igenkänna vi Ali, som utan att brådska var på återväg till hotellet vid rue Lord Byron. Han gaf två sous åt tiggerskan och gick vidare. Tio steg längre. bort kommo två barn emot honom med den vanliga. frasen: ; — En liten etyfver min goda herre, vi ha ej fått någon mat sedan i går ... Han stannade, ty han hyste en särskild ti! Eifrenhet för små barn och började betrakta dem — Ej sått någon mat Åedan i går? . upprepade han. Är det. verkligen sanntn — — Ja, min goda herro. GC3 Ä Han var frestad gifva dem två sous liksom, åt tiggerskan: men han besinnade sig. ot i ET duva vå pir Br (Forts) i