Göteborgsposten – 23 november 1867, sida 2

Frän Utlandet. De franska trupperna i Kyrkostaten komma helt säkert att under senare dagarne återvända till Frankrike. Den officiela Moniteur bekräftar nu, att det fullständigaste lugn råder derstädes. Franska regeringen har, som bekant, högtidligt försäkrat, att trupperna skola, så fort detta inträffat, återvända. Det otficiela tillkännagifvandet är således betydelsefullt. Dot gläder oss högt att kunna meddela, det Frankrikes nya romerska expedition sålunda redan har i sjeltva verket upphört. Englands pätryckning har möjligen icke varit utan in flytande. Drottning Victoria uttalade på det formligaste sätt såsom sin önskan, att de franska trupperna återkallades, hvilket Napoleon ej gerna kunde tolka annorlunda, än såsom ett oundgängligt vilkor för Englands antagande af konferensförslaget. Hvad makternas ställning till detta beträffar, synes det nu temligen visst, att såväl Preussen och England som Italien fordra, det franska regeringen skall uppställa någon bestämd grundval för konferensen. England synes för sin del vara synnerligt håglöst i afseende på denna sak. Vid adressdebatten inom parlamentet uttalade man sig åtminstone mycket kallt deröfver. Russell uttalade sig skarpt mot Napoleons romerska inblandning. Houghton ogillade occupationen af Rom och hoppades, att England skulle undandraga sig konferensen, ifall grundvalen för densamma ej blefve noggrannt fastställd. Lord Der by sjelf förklarade, att regeringen ännu hvarken antagit eller tillbakavisat konferensinbjudningen; man ville gerna befria kejsar Napoleon från törlägenhet, men man befarade likväl, att konferensen skulle medföra ofantliga svårigheter. — I underhuset tadlade Horsman kejsar Napoleons italienska politik; England borde arbeta sör att konferensen ej blef en blott tom ceremoni. Utrikesministern Stanley förklarade, att England såsom svar på konferensinbjudningen förklarat, att det ej väntade något praktiskt resultat af densamma, om icke en bestämd plan förelåg med sannolik utsigt till att skola bliaf hufvudpartierna antagen. Hufvudparterna äro å ena sidan naturligtvis påfven och Italien. Det uppgifves nu såsom säkert, att den romerska stolen icke vill antaga konferensen under andra vilkor, än att — Kyrkostaten återställes i sitt fordna omfång! Det är öppet hån. På en sådan begäran skall Itallen ej kunna ingå. Påfven mäste således lemnas ur räkningen, då hufvudparterna bli Septemberkonventionens undertecknare, Frankrike och Itallen. En öfverenskommelse emellan dem måste hvila der