Göteborgsposten – 22 november 1867, sida 3

ett 101SOK all nanga sig OM 19 10Un samma dag, som han inställdes till kansliförböret. —————— ——— ——— Från Utlandet. Det går temligen långsamt framåt med kongressfrågan. Dock kan man väl antaga, att makterna skola efter erhållen del af Kejsar Napoleons trontal, hvilket angifver, att han ej tänker så lätt släppa sin plan i detta hänseende, något skyndsammare fatta beslut, vare sig antagande eller förkastande. De sista tidningarne meddela nu med något anspråk på trovärdighet, att Preussen tillsvidare och muntligt antagit konferensen, dock med det tillägg, att ett officielt antagande först då skulle kunna formuleras, när Preussen erhållit kännedom om grundvalen för de blifvande förhandlingarne, om påfvens och Italiens stämning samt om namnen på de inbjudna regeringarne. Preussen betraktas såsom den makt, hvilken mest motsätter sig konferensen, af skäl som äro helt naturliga, neml. det onda samvetets. — Den hessiska regeringen deremot berättas hatva obetingadt antagit konferensinbjudningen. Det är en märklig ödets skickelse, att, i samma ögonblick som makterna skola samlas för att afgöra om påfvens verldsliga makt, denna makt mer och mer hotas i Österrike, det land, som gjort mest och förlorat mest på dess upprätthållande. Vi ha förut omnämnt hurusom konkordatet så kraftigt angripes, att det svårligen skall kunna längre bestå. Härtill kommer nu, att regeringen hvarje dag tydligare ser sig stå inför nödvändigheten af att beröfva statskyrkan en betydande del af hennes gods och egendomar, hvilket steg naturligen skall komma att väcka det påfliga hofvets djupa förbittring och kanske åsamka kyrkans lydiga son Frans Josef en liten bulla, ett medikament som dock i vår tid förlorat hela sin förmåga att verka. Österrikes finansiela ställning är neml. allt fortfarande brydsam. Statsskulden uppgick vid medlet af detta år (d. 30 Juni) till 2,988!, mill. gulden, hvaraf 2,537!, voro konsoliderad skuld; detta är en tillökning at 6834 mill. under loppet af år 1867. Men äfven årets löpande utgifter ha öfverstigit budgeten med mer än 17 mi!l., och tager man i betraktande budgeten för nästa år, så visar den för vestra hälften af riket en brist af 46 mill. på en samlad utgiftssumma af 242 mill., och dertill kommer en annan brist för Ungern af 20 mill. samt en liknande summa till nya vapen for armöen. Att Ungerns brist är vida mindre än den andra hälftens at riket, ligger väsentligen deri, att denna måste utreda 58 mill., men Ungern endast 24 mill. till de gemensamma utgifterna. Utsigterna till bristens betäckande äro ej heller gynnsamma. Ett nytt lån skulle neppeligen kunna åstadkommas, äfven under mycket tryckande vilkor; en förhöjning af skatterna kan anses omöjlig; en nedsättning i statsskuldens räntor betraktas af alla, kanske med undantag af Magyarerna, såsom förkastlig, och någon stor besparing i utgifterna kan ej heller väntas. Regeringen hade hos utskottet från de olika representationerna begärt, att skattkammarsobigationer måtte utfärdas för det ifrågavarande beloppet: men detta har förkastats, och nu befinner man sig inför det stora nödtvånget att taga sin tillflykt till kyrkogodsen, såsom man gjort i Italien och i Spanien. — Det är ej sannolikt, att man längre skall tveka. Österrikes regering har återkallat sin fordne gesandt vid romerska hofvet, Häbner, på grund af hans alltför klerikala sinnelag och ditsänder i stället grefve Crivelli, hvilken berättas hafva fått i instruktion att bestämdt spörja kardinal Antonelli, om den romerska curian vill eller icke ingå på en revision at konkordatet rörande lagen om äktenskap och presterskapets ställning till skolan. Det här fordrade enkla och bestämda svaret på denna fråga skall komma att afgöra öfver regeringens blifvande hållning till statslördraget med den heliga stolen. Qvarstår curian vid sitt non possumus, så har grefve Crivelli i uppdrag att förklara, det regeringen i så fall, efter sakernas närvarande ställning, icke kan underlåta att vidtaga en förändring af konkordatet. Skulle den romerska regeringen deremot verkligen vilja nedlåta sig till förhandlingar angående revision af konkordatet, så skall detta bevisa, att hon slutligen inser nödvändigheten af att komma öfverens med den oböjliga tidsandan. Ännu ser man dock inga tecken dertill. Den romerska regeringen tvärtom tyckes njuta af att hölja sig i sin omöjlighetsmantel, i hvilken hon nesligt anfaller den italienska regeringen, som dock onekligen visat så stor återhålsamhet och moderation. Kardinal Antonelli har neml. i den påfliga regeringens namn d. 3 Nov. utfärdat en note till samtliga representanterna för de olika hofven i Rom, hvari han mycket kraftigt protesterar mot de italienska truppernas inträngande på det romerska området. De pie