Göteborgsposten – 22 november 1867, sida 2

olydnad för mig och den dag du begår densamma skall allt vara brutct. — Fathma — det var hourins namn — lofvade och svor. Några dagar aflägsnade cmiren sig och lemnade henne ensam. I detta ögonblick afbröt Faustina Aga-Nazirs berittelse och yttrade leende till honom: — Det är förunderligt! Äfven hos oss finnes en dylik saga; jag skall någon dag berätta den för er; det är blott den skilnad att det hos oss ej är fråga om någon emir, utan om en riddare som hade blått skägg. Men fortsätt; leder denna dörr som vi ha framför oss tlll detta hemlighetsfulla rum? — Alldeles riktigt; och det är för att ej utsätta er för danserskans öde, hvilken efter att ha visat sig olydig blef uppslukad af ett lejon, som jag uppmanar er att aldrig öfverstiga tröskeln till detta rum. Den unga qvinnan betraktade honom uppmärksamt och sökte i hans drag upptäcka hvad som låg under denna egendomliga berättelse, denna besynnerliga uppmaning, men hon såg i hans ansigte blott detta milda och något allvarliga smäåleende som är egendomligt för asiaterna. — Ni tviflar? sade han. Derefter lät han höra en svag hvissling, och en mäktig stämma, som ingaf ett intryck af eomotståndlig fasa, höjdes och svarade honom; ett starkt och otåligt skrapande hördes mot ekdörren som doldes af förhänget. Det var Mirza som röt och skrapade mot dörren. Den unga qvinnan bleknade och tog ett steg tillbaka.