Göteborgsposten – 16 november 1867, sida 2

Ivarjehanda. En skalpering. Den i Newyork utkommande tidningen Messager frangais-americriaberättar följ-nde episod från striden mellan de amerikanska plantageegarne i Amerikas sydvestra stater och de indianska horderna. Liken af de hvita, som indianerna ihjelslagit vid Plum-Creck, fördes till Omana, hvarest en stor menniskomassa samlade sig för att betrakta dessa män, hvilka så nyligen lemnat sin hembygd friska och kraftfulla. Men hvad som isyonerbet satte nyfikenheten i rörelse var en engelsman vid namn William Thompson, hvilken man berättat vara död och som kom lefvande tillbaka, men i hvilket tillstånd! Den olycklige var skalperad. Det var en afskyvärd syn att skåda detta hufvud utan hår och hud. Thompson är kanhända den första menniska, som efter att ha blifvit skalperad af indianerna sluppit lefvande från dem. Han berättar sjelf hvad som händt honom, på följande sätt: Nyligen en afton kl. 9 hade han jemte en del andra personer afgått från Plums-Creek för att is:ändsätta den elektriska telegrafledningen, hvelken gått sönder. Då de anlände till stället, kommo indianerna ut från ett sädesfält, hvarest de dolt sig, och omrin gade sällskapet. Detta affyrade ett par salvor mot dem, men då de sågo att indianerna voro för manstarka, togo de till flykten. En indian som red på en pony satte efter Thompson i sträckt galopp, och då han hunnit på tio stegs afstånd från denne affyrade han ett bösskott emot honom och träffade Thompsons högra arm, kvarpå indianen med bösskolfven tilldelade honom ett våldsamt slag i hufvudet. Han kastades deraf till jorden. Indianen sprang af hästen, grep sin knif, stack Thompson dermed i halsen och började att skalpera honom. Thompson led försärliga qval, men han hare bibehållit så mycken själsnärvaro, att han fann det hans enda räddning låg i att han ställde sig som död. Emellertid fortfor indianen att skalpera honom. Det var en oerhörd, outhärdlig tortyr; det förekom honom som om hela hans hufvud blifvit sönderslitet. Andtligen efter en half timmas förlopp fick Thompson vid venstra tinningen en sista stöt af knifven, hvarmed akalperingen utförts, och han såg indianen svinga sig upp på hästen och sätta af i galopp med hans hufvudsvål och hår i handen, fullt och fast öfvertygad om att han var åöd. Man måste erkänna, att Thompson på ctt lyckligt sätt sluppit undan; en kula i armen, ett kolsslag i hufvudet, en knif i halsen — hvem har uthärdat allt detta. Och så på köpet skalperad u:-an att dö deraf. Det måtte vara med en viss känsla af vällust scm man, efter sädane äfventyr, köper sig en peruk för att dölja spåren af indianernas förödelser.