Göteborgsposten – 16 november 1867, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Från Landsorten. Åter ett mord. Frän Engelholm berättas under d. 12 d:s: En dag i förra veckan anmäldes hos pastorsembetet i Ossjö att enkan Kerstin Mattadotter i Ljungagärden af Tossjö socken nyligen slagit ihjäl sig på det sätt, att hon stupat omkull på en stentrappa utanför köksdörren till sin bostad samt dervid krossat sin hufvudskål, hvaraf döden straxt följt. Jemte anmälan härom af Johannes Larsson i Ljungagården, hos hvilken den aflidna enkan bott och af hvilkens broder, Anders, hon åtnjutit undantagsförmåner från hemmanet, begärdes tillika att den döda måtte blifva begrafven ju förr desto heldre. Kyrkoherden Brock, som fann förhållandet något besynnerligt med afseende å den aflidnas uppgifna dödsorsak, angaf saken för kronolängman Trägårdh, som genast begaf sig till ofvannamndo ställe för att taga liket i skärskådande och söka utröna, huruvida den döda verkligen genom våda ljutit döden. Hr Trägårdh, som vid ankomsten till stället fann den aflidna ligga oasklädd, gaf straxt befallning att liket skulle asklådas. Sedan detta skett, tedde sig en hemsk syn. På den dödas hufvud var svålen afflängd från pannan till nacken och hufvudskålen krossad med många hugg, hvaraf flera voro mer än 3 tum långa och af hvilka ett enda varit nog för att döda en menniska. Det var sålunda ögonskenligt att den 60-åriga qvinnan blifvit mördad. Hvem som begått detta hemska mord vet man dock icke med visshet. Johannes Larsson har emellertid efter det länsmannen undersökt liket och yttrat sina misstankar rörande orsaken till Kerstins död, gått och dränkt sig i närheten af sitt bem. Såväl denne Johannes Larsson som hans broder Anders blefvo vid likbesigtningen af hr Trägårdh hvar för sig tillfrågade i hvad läge de funnit Kerstins kropp, då de, enligt deras egen utsago, sunnit henno liggande död utanför köksdörren. Den ene uppgaf då, att liket legat med hufvudet utåt gården, den andre deremot påstod att likets hufvud legat inåt köket till. Johannes Larssons hustru hade icke varit hemma när mordgerningen begicks och visste således om ingenting. Den stackars qvinnan blef vid åsynen af liket så förskräckt att hon svimmade. En kringstrykare, helt ung till åren, som upp: gifvit sig heta Aron Andersson och vara bemma i Galgkrogarne vid Göteborg, har i dagarne för bettlande blifvit införpassad till cellfängelset i Halmstad. Den häktade lär dessutom i Estra socken ha begått stöld af c:a 20 rdr. — —