Göteborgsposten – 15 november 1867, sida 2

ej underlåtit att äfven gifva akt på denna personlighet, såg honom återkomma utan att visa någon oro. Mannen närmade sig emellertid oupphörligt, och när han hunnit framför logen, ställde han sig uppå bänken under densamma, hvilket, tack vare hans långa växt, ställde nonom i jemnhöjd med den lysande främlingen. Derefter förde han sitt ansigte närmare intill dennes, aftog sin egen masque för att visa honom sina anletsdrag samt yttrade till honom i oförskämdt gäckande ton: — Godafton, Goliath! ... III. Under festen. I det ögonblick då den på en gång löjliga och hemska personen aftog sin masque af papp för att visa sitt grimacerande och hånande ansigte för persern, hvilken jemt och nätt så länge varit omasquerad att Faustina — så hade hon sagt sig heta — hann skönja hans drag, i detta ögonblick, säga vi, greps den lille pagen som stod bakom Aga-Nazir af en sådan förskräckelse att han ryggade tillbaka ända till det sammetsförhänge, som skiljde logen från salongen, och gjorde min af att gömma sig der. Men magikern hade tid att med fingret göra en hotande åtbörd åt honom, hvilken åtbörd han beledsagade med en blinkning på ögonen, och på samma gång tilltalade han persern med denna groft förtroliga helsning: