Göteborgsposten – 15 november 1867, sida 1

Parisiska Rattsidork) af Alfred de Brähat och Octave Feri. Öfvers. Den moderna demi-mondedamen, den sköna med de brinnande och djerfva blickarne, som hittills ingen kärleksförklaring, intet galanteri kunnat bringa ur fattningen, blef nu plötsligen öfverraskad och visste ej hvad hon skulle svara. Den sintlighet hon smickrade sig af att ega var försvunnen och denna unga beundrade och afundade qvinna, hvars hjerta blifvit förtorkadt af hennes alltför lätta och alltför talrika eröfringar, förvånades öfver det intresse hvarmed bon betraktade denne man, som i sitt sätt att uttrycka sig så föga liknade och till sin personlighet var så öfverlägsen dem som hon hittills kännt. — Ni svarar mig ej? återtog persern. Har mitt tal förolämpat er? — Hör på, sade hon med behag, om det är ett skämt så är det en snillrik mans skämt och af alltför god ton för att såra mig; om det är ... en förklaring ... så är jag lika litet förolämpad deraf, emedan en sådan förkla) Forts. fr. N:o 266.