Göteborgsposten – 12 november 1867, sida 2

rdr. Vi skola hoppas, säger Norrk. Tidn.,, att den nyttiga och välbehöfliga hypoteksinrättningen tör städerna rätt snart må kunna börja sin verksamhet, ehuru det måhända ännu dröjer en tid innan stadshypoteksföreningarne kunna insända de nödiga och föreskrifna uppgitterna till hypotekskassan i Stockholm och sedermera innan denna kan komma i tillfälle att upptaga ett lån, hvars behöfliga storlek kassan icke ens ännu närmare känner, lika litet som de belopp, hvilka de särskilda föreningarnes styrelser önska erhålla uti obligationer. Dessas antal kommer troligtvis ej att blifva ringa, enär dylika goda papper dels kunna öfvertagas af inteckninghafvare och dels användas på många andra fördelaktiga sätt. Dödsfall. Prosten och kyrkoherden i Flisby och Solberga församlingar J. W. Wallström afled i Ekesjö sistl. Onsdag i en ålder al 58 år. En på sitt sätt notabel person, med. d:r J. 6. Schmitt, har i dessa dagar aflidit i Jönköping, uti en ålder af 52 år. Doktor Schmitt var född svensk, men hade studerat den homöopatiska läkarekonsten i Amerika och flyttade för några år sedan till Norrköping, der han blef antagen som läkare för ett sällskap, kalladt Homöopatiens vänner, bestående af omkr. 300 personer. Olyckshändelser. I Onsdags afton skulle en vid Motala varf anställd timmerman i något ärende gå ombord på ett i Norrköpings docka liggande fartyg, hvarvid han halkade och föll hufvudstupa ned uti en pråm, med den olyckliga utgång, att hufvudet krossades, i följd hvaraf mannen under natten afled. Vid Gysinge bruk i Gestrikland inträffade för omkr. 14 dagar sedan den olyckan, att mästersmeden A. Ström, som i sällskap med skogvaktaren Larsson var ute och jagade, träffades af ett vådaskott med den påföljd att han kort derefter afled i de förfärligaste plågor. Olyckan uppkom derigenom att sedan de med båt förföljt en and och sedan landstigit, den medhafda hunden dervid kommit åt trycket å det i båten liggande geväret, hvarigenom skottet brann af, gick förbi Larsson och träffade Ström med nyssnämnde olyckliga påföljd, Hastig död. En piga från landet i trakten af Norrköping, anförtrodd vården af ett par i pension i Norrköpiug varande barn, kom i Thorsdags afton i sällskap med ett af dessa gående på en af stadens gator, då hon plötsligt sanslös nedföll, träffad af slag, och ögonblickligen afled. Lagtolkningen i vårt land vid de olika domstolsinstanserna företer ofta vidt skilda resultater. Ett nytt bevis härpå är följande domslut, som af Falköp. tidn. meddelas: Vid, om vi icke missminna oss, sista vintertinget med Gudhems härad stod hemmansegaren Anders Johan Johansson från Skogsg. Tåstorp tilltalad och häktad för begånget öfvervåld mot sin fader, förre nämndemannen Johannes Andersson i Storeg. Wahltorp, hvilken ban dessutom vid flera särskilda tillfållen skuffat och med ärekränkande utlåtelser smädat. Den sista misshälligheten mellan far och son lärer den, likasom föregående tvister, uppkommit deraf att fadren i skarpa ordalag förebrått sonen att ban genom oordentlighet och vinglerier bringat honom, fadren, nära branten af ruin. Detta som, föregick i fadrens bostad, hade så uppretat sonen att han, efter att bafva groft förolämpat och skymfat fadren, då han icke vågade allt för öppet gå våldsamt tillväga mot denne, på ett lömskt sätt sönderkramade högra handens lillfinger på honom. För allt detta tilltalad och häktad blef han, efter att dels genom ogen bekännelse och del genom i målet afhörda vittnens intyg hafva befunnits skyldig till ifrågavarande förbrytelser, af Gudhems häradsrätt dömd att i ett för allt undergå tre års straffarbete samt ersätta i målet hörda vittnen. Öfver denna dom klagade den tilltalade i hofrätten, som minskade häradsrättens dom med icke mindre än två år och fyra månader; hofrättens dom lyder nemligen på, två månaders staffarbete för skuffningen och för öfriga misshandeln fyra månaders straffarbete. Och må klaganden icke i afbidan på besvärstidens utgång i och för detta mål i häkte qvarhällas. — Allmänna åklagarne inom Gudhems härad, länsmännen Fischer och Jungmarker lära emellertid af flera skäl anse sig befogade att öfverklaga detta hofråttens utslag. Högst besynnerligt. Den stora sjöormen har nu på länge ej låtit höra af sig, men det vill synas som skulle han ha fått en konkurrent at ganska farlig beskaffenhet. Aftonbladet meddelar nemligen ett utdrag ur ott danskt bref från Buenos Ayres, dateradt den 26 Sept., som tyder härpå och hvilket vi ej kunna neka oss nöjet att återgifva. Det heter deri: En märkvärdig händelso tilldrog sig i går afton, En person som gick på gatan kände plötsligt något falla ned på sina skuldror och fann, då han såg ned, liggande framför sig en fisk i form af en ål med ett oformligt stort hufvud och 2 huggtänder i gapet. Han ville gripa den, men kände flera starka elektriska stötar innan han riktigt kunde bemäktiga tig fisken. Direktören för härv. museum förklarar, att han aldrig äsett ett dylikt exemplar och bar bjudit pgaren 3,000 pappersdollars för fyndet, hvilken sumna slutligen ökats ända tlll 15,000 pappersdollars. Det bemärkes att då fisken nedföll var en stark reonEE ESTATE SEA EAT EE ASAT REN — — —— —öä— I i mo mo or rr