Göteborgsposten – 11 november 1867, sida 2

.Ai — Han hade i sin tjenst endast franska domestiker, vald a efter hans ankomst till Paris, med undantag af en page om femton års ålder, hvilken nu, under det han väntado på sin herre, sof på en divan i förmaket och som vid ljudet af hans inträde hastigt reste sig upp. — Ingenting nytt, Ali? frågade han honom. — Ingenting, aga. Agas äro de andra medlemmarne af den persiska adeln, hvars första medlemmar äro khanis och tredje mirzus — Jag väntar de båda excellenserna, återtog persern; för in dem när de komma. Ali bugade sig och hans herre gick i ett inre rum, följd af lejonet, som gick steg för steg efter honom, piskande mattan med sin svans. Vagnen hade blifvit indragen i vagnshuset och betf jaaten stod upprätt framför Al, som åter satt sig på orientaliskt vis i sin divan, det vill säga med benen kor: agda under sig, såsom skräddare bruka, och armbägarne stödda mot en kudde. — Du har hört, sade han; förbered portvakten och gå att vänta med honom. — Att göra dagen till natt och natten till dag! mumlade betjenten gäspande. Det kan man kalla en riktig hundtjenst. (Forts,)