Göteborgsposten – 11 november 1867, sida 2

Rättegangsoch Folissaker. Toliskammaren. Förberedande förhör hölls i Lördags i poliskammaren angående ett i denna tidning förut omnämndt bedrägeri af ett bärstädes temligen sällsynt slag, neml. att på falska uppgilter åt nodlidande samla i hop penningar, hvilka scdermera stoppas i bedragarens egen ficka. De som på detta nesliga sätt missledt wenniskokärleken äro förre kyparen Aug. Carlsson och för stöld straffade förre artilleristen Carl Eriksson Falck. Dessa begge personer ha neml. slagit sig tillsammans för att kringbära en insamliugslista till förmån för de brandskadade i Marstrand, och på detta sätt lyckats tillnarra sig mellan 300 och 400 rdr, af hvilka penningar endast 85 rdr voro i behåll vid deras gripande, Det är antagligen Falck, hos hvilken idcen till detta slags industri först upprunnit. Åtmiastone har det upplysts att han ensam förut äfven i de nödlidande norrlänningarnes namn sökt tillnarra sig penningar på en annan anteckningslista, hvilken han, liksom vid det sena;e bedrägeriet skett, uppgaf vara utfärdad af Handelstidningens redaktion eller utgifvare, ehuru ingen underskrift å listorna forefunnits. Bedrägeriet upptäcktes på det sätt, att ofvannämnde Aug. Carlsson i fredags inträdde på ett af våra större kontor och förklarade sig ha en insamlingslista. IIan visades in till chefen, hvilken hade brådtom enär han skulle gå ut i staden och derföre blott kastade en blick på listan. A denna voro an tecknade flere aktade namn (hvilka dock sedermera befunnits vara falska); ban tog genast fram en 100rdrssedel samt lemnade den åt det föregifna ombudet för Handelstidningsredaktionen. Aug. Carlsson aflägsnade sig, men då det på kontoret omnämndes att listan skulle vara från H.-T:s redaktion, erinrade sig en af bokhållarne, som sett öfverskriften på listan, att densamma varit illa stafvad, hvarföre han genast fattade misstankar. Saken blef anmäld i polisen, vid efterhörande å H-T:s byrå befanns att ingen lista blifvit utfärdad, och nu var bedrägeriet ådagalagdt. Aterstod således att få reda på bedragaren. Man hade trott sig i denne igenkänna en kypare som för nägon tid sedan varit anställd å ett af schweitzerierna härstädes, och då man efterhörde hos hans förre husbonde uppgaf denne hans namn Aug. Carlsson. Man fruktade emellertid för att han, innan han blefve anträssad och gripen, skulle bedraga ytterligare några personer, hvarföre man underrättade på åtskilliga kontor om saken. I fredags afton inträdde också ganska riktigt på ett kontor i huset n:o 1 vid Skeppsbron en gynnare som presenterade en lista för Morstrandsboarne. Man åtnöjde sig med att förklara, det man ej ville gifva något; men megan C. gick in på ett annat kontor i samma bus för ait derstädes fortsätta sina operationer, sände man efter ett par poliskonstaplar. Desse följde med upp i korridoren i huset, och i detsamma mötte de en person, hvilken af dem som hemtat dem utpekades säsom den på hvilken de skulle lägga bestag. Men i detta fall, liksom vid ett föregåendo tillsalle, sväfvade konstaplarne i den lyckligaste okunnighet om att ett brott