Göteborgsposten – 9 november 1867, sida 5

Explos on i Berlin. Nyligen hördes i Berlin omkr. kl. 1, 9 på aftonen en förfärlig exposion, bv 1ken sate hela sydvestra delen af stadeu i förskräckelse. Det visade sig att explosionen egt rum på Postdamarbangärden. Denna visade en fullkomlig bild af förstörelsen. Postcollies och spillror af vognar spärrade vägen, hvilken dessutom var lifsfirlig att passera, tillfolje af den mängd af knallen skrämda hästar, som skenade hit och dit, Alla gaslyktor hade sprängts af lufttrycket och gasen släckts; då man åter lyckades tända denna kunde man ätminstone till någon del öfverskåda olyckan. Man fick nu veta att en låda, hvars innehåll skulle ha utgjorts af sprängmassa, utan att detta blifvit angifvet i deklarationen, exploderat medan den skulle transporteras från en postvagn till jernvägens postkupk. De vid transporten sysselsatta personerna lågo alla, svårt sårade och utstötande hjertslitande jemmerrop på platsen. ln af dem, en postpaketbärare, låg som en oformlig köttmassa, med hufvudet och extremiteterna skilda från kroppen. Efter åtskilliga efterspaningar har polisen lyckats att få reda på den som afsändt den explosiva varan. Den 13 skålp. tunga lådan hade nemligen biifvit inlemnad från en leksaksfabrik i Berlin, hvars firma är föga bekant, och innehöll knallsilsver till användande för leksaker. Betalt för gammal ost. Till en bekant kryddkrambandlande i Köpenhamn inträdde häromdagen ett elegant klädt fruntimmer för att göra inköp En af bodbetjenterna observerade att hon tog ett stycke ost från disken och stack det under sin kappa. Då bon hade gått berattade han detta för sin principal, hvilken genast bad honom springa efter damen och höfligt anhålla satt hon måtte återvända till butiken. Hon ätlydde anmaningen och trädde in, dådzblek af ångest. Med utsökt höflighet anhöll butikens egare att återfå det stycke ost, fom hon bar under kappan. Halft vanmäktig räckte hon fram detsamma, men huru förvånad blef hon icke då köpmannen omsorgsfullt svepte in osten i ett stycke stanniolpapper, klistrade på sitt adresskort, lade in alltsammans i ett vanligt pappersomslag och band en segelgarnsända om det hela, så att den bildade en lycka, hvilkon han trädde på den förbluffade damens finger, idet han sade: Ursäkta set besvär jag förorsakat er, men från min butik får icke utgå andra varor än sådana, på hvilka mitt adresskort finnas åsatt.