Göteborgsposten – 7 november 1867, sida 2

sransmänren skola asligsna sig. alldenstund farhågor för nya oroligheter ej äro berttigade. Franske utrikesministern antydde i sin note af d. 25:te Okt., att fransmännen skulle lomna Kyrkostaten, såfort lugnet blifvit återstäldt. Den italienska regeringens officiela tianing anser tiden för utrymmandet nu inne och tillägger att, sedan detta försiggåätt underhandlingar böra inledas, hvilka bladet hoppas skola leda till en lösning, som tillfredsställer den italienska nutionens önskningar och sträfvanden. Efter det krisen ernått sin lösning, skall regeringen inför parlamentet afgilva räkenskap för sin hållning i denna sak. För att icke för sin del ytterligare stegra förvecklingarne, måste, fortfar bladet, regeringen ogilla de folkomröstningar, som utförts på flera stallon i Kyrkostaten. Vi hoppas, att hon likväl skall tillse, det påfveregeringen icke, såsom förr i verlden, grymt hämnas på de befolkningar, som gjort sig skyldiga till denna bandling. Från Paris erfara vi, att kejsar Napoleon först i går afton emottagit general Lamarmora, hvilken således varit nog lycklig att kunna afgifva till kejsaren den berättelsen, att Kyrkostaten åter är rensad från de upproriska, att de kongl. italienska trupperna ufväpnat dessa, att rogeringen redan törmätt Garibaldi att med sina skaror draga sig tillbaka, då påfvens trupper rusade fram och onödigtvis utgjöto strömmar af bod. Lamarmora kan med eftertryck fordra, att de franska trupperna i Civita Vecchia återkallas. Hvad skall så följa? Italien kan ej längre hålla romerska gränsen bevakad. Desg finanser tillåta det icke. Men om de regelbundna trupperna dragas derifrån, blir framtiden å er oviss och nya oroligheter kunna då lätt uppstå, hvilka skola sätta allt i fara och kanske på nytt frambringa utsigten till ett krig mellan Frankrike och Italien. Ba losning måste derför utfinvas. Denna lösning återigen måste tillfredsställa den italienska nationens önskningar. Men påfven motsätter sig hvarje sådan lösning och skall envist upprepa sitt non possumus. En lösning mästo säledes utfinnas utan päfven. Frankrike har officielt antydt sig vilja ha till stånd en kongress, hvilken afgör mellan pårven och Italien. Påtven skall ej godkänna en sådan konoress, om den icke till sin förutsättning har garanterandet af pålvedömets verldsliga malt. En sådan garanti återigen tillåter j någon lösning at svårigheterna, utan blow återställer status quo, hvilket, såsom sagdt, gör framtiden diger med faror. Italien skall å sin sida icke kunna medgifva en dylik garanti. Det skall, det måste fordra en lösning, som berölvar påfven hans hittills utöfvade verldsliga makt. Vi medgifva, att detta dilemma är svårt, och ingen lösning kan tillfredsställa båda parterna. Förr eller senare måste det verldsliga påtvedömet falla. Och bäst vore väl, om man inginge någon öfverenskommelse, hvilken satte pålven i skydd mot att bli en blott italiensk biskop, i det att de katolska makterna garanterade honom tillräckliga medel att sjelfständigt utöfva sina funktioner såsom den katolska kristenhetens andliga ofverhufvud, oberoende af alla — tills slutligen en gång äfven det andliga påfvedömets dödstimma är inne, hvarmed det i alla fall ej kan komma att dröja så länge, ty äfven det vacklar och dess grund är undergräfd. Man må döma om Garibaldis företag, huru man vill. Säkert är dock, att han vetat, hvad han velat och att han varit beredd att äfven med uppoffring af sig sjolf kämpa derför, likasom det är visst, alt han bragt den romerska frågan ett godt stycke närmare sin lösning, ja, hoppas vi, framtvungit denna. Kejsaren af Österrike återväntades redan såsom i dag will Wien. Det vill dock synas som att hemkomsten blifvit något uppskjuten. Något besök i Berlin hör man numera icke af. Preussens landtdag kommer att öppnas d. 15 d:s. Från England berättas om talrika skepp 8 brott, som timat på kusten af Wales, Devonshire, Kent, Norfolk och Skotland. Åfven från Amerika ingå i detta fall sorgebudskap. Under en häftig storm d. 11 Okt förolyckades på kusten at Labrador elfva fartyg, till det mesta hvalfiskfingare. fl rer 88