Göteborgsposten – 2 november 1867, sida 2

liensk i st. f. en fransk besättning, då Italien skulle högtidligt förbinda sig att icke antasta den hel. sadrens suveränitet. Men påfven svarade med det bestämdaste nej. För närvarande tryckes i det påfliga tryckeriet ett upprop från påfven, hvari denne skildrar, huru han hittills förföljts och det sätt hvarpå regeringarne förfarit mot honom, samt till sist uppmanar hela den katolska kristenheten att komma honom till hjelp. Frankrike fortfar att hänvisa italienska regeringsn till en fredlig uppgörelse med påfven, men dennes halsstarrighet kan ej böjas och italienska folket brinner af otålighet, så att osäkerhetstillståndet måste komma att fortfara, om påfven icke på något sätt tvingas att afstå från sin verldsliga suveränitet. Skulle kejsar Napoleon nu ställa sig gentemot denna sak så som prins Louis Bonaparte gjorde det 1848, då skulle frågan vara löst. Nämnda år skref han neml. till Constitutionel: Paris d. 2 Dec. 1848. Hr redaktör! Eftersom jag erfar, utt min frånvaro från rådet vid omröstningen angående expeditionen till Civita Vecchia väckt uppmärksamhet, tror jag mig böra förklara, att jag, fastän besluten att understödja alla åtgärder, som äro egnade att skydda den hel. fadrens frihet och myndighet, likväl icke kunde gifva min röst åt en militärisk demonstration, som syntes mig farlig äfven för de heliga intressen, man ville beskydda, och egnad att äfven sätta Europas fred på spel. Mottag etc. Louis Napoleon Bonaparte. Från Rom skrifves vidare, att konungen af Neapel och äfven grefven af Trapani tillbringa nätterna i Vaticanen. Den 23 Okt. slogs man i närheten af Villa Borghese på Parioli-höjderna. De upproriska kastades tillbaka af trupperna, men de gingo dagen derpå åter till angrepp, och striden pågick hela morgonen utanför Porta del Popolo. Folktorget var besatt af trupper, och man kunde ej passera detsamma. Sjelfva porten var barrikaderad. På eftermiddagen drogo sig de upproriska i god ordning tillbaka mot Porta Pia. Tre skaror hota nu Roms murar. En befallning från upprorskomiten i Florens ålägger de upproriska att till livad pris som helst bemäktiga sig palatset Monte Citorio och der utropa en provisorisk regering. Detta skulle genast föranleda de kongl. italienska truppernas intervention. I Paris blef häromdagen ett okokt ägg kastadt på det i franska galleriet å utställningen hängande porträttet af kejsar Napoleon. D. 27 Okt. egde en ovanlig högtidlighet rum i Palais de YIndustrie, neml. prisutdelningen till dem, som förtjenstfullt utmärkt sig i afseende på vården om lärlingar och i fabrikerna anställda barn. Kejsarinnan, den kejserlige prinsen, erkebiskopen af Paris, andra prester, flera ministrar, senatorer och deputerade bevistade festen. 20,000 personer, bland dem 10,000 barn, med deputationer från alla skolor i Paris, uppfyllde det stora rummet. Kejsarinnan utdelade sjelf priserna. I Paris förstäder råder stor uppståndelse. Oktrojfrågan sätter sinnena i rörelse. Många fabriker stängas, och arbetarne sakna bröd. I Skotlands hufvudstad har Disraeli vid en för honom föranstaltad bankett uttalat sig på följande sätt angående de utrikes förhållandena: De närvarande händelserna kunna visserligen beröra Europas och Englands ställning, men stormakterna hafva enligt min ötvertygelse för afsigt att befordra en varaktig fred. — Man kan neppeligen yttra sig mera orakelmessigt. Då och då kommer den nordslesvigska frågan till tals. Så skrifves från Paris till Köln. Zeit. : Frankrike och England skola afnålla sig från hvarje inblandning i den nordslesvigska frågan, men de önska åvägabringandet af den kompromiss, att Preussen behåller rätt till att ha garnison i fästningen Dyppel med den nödiga fästningsrayonen, medan sjelfva landet tilldelas Danmark. — Tyska fantasier utan tvifvel! Från Österrike skrifves, att prins Ludvig af Baiern (äldste sonen till prins Luitpold) trolofvats med enda dottern till erkehertiginnan Elisabeth (nu gift med erkeherce Carl Fardinand) i hennes första äktenskan.