Göteborgsposten – 2 november 1867, sida 1

ler och 45 öre följande: smörgåsbord, grönsoppa, stekt rödspotta, tjäder med salader, äppelpay samt ett glas sherry och kaffe. någon af stadens fasbionablare restaurationer å la carte skulle samma servering ha kostat minst tre riksdaler, då vi nemligen förutsätta att det är en icke biljettätare som velat förfriska sig. Oformligheten i de höga matpriserna å dylika restaurationer faller härvid lätt i ögonen, men hrr restauranter kunna alltid och rättvisligen vis-å vis middagarne försvara sig med den för dem ruinerande biljettätningen; men mina herrar, om aftnarne, då existerar ju, åtminstone oss veterligen, ingen sådan, och likväl figurerar ju då lika öfverdrifna priser på matsedlarne, icke sannt? Hvad nu beträffar table dhöten i allmänhet, så har man med fog gjort den anmärkningen att serveringen i flera afseenden lemnar åtskilligt öfrigt att önska. Så händer det att den ene beklagar sig öfver mindre propert duktyg, en annan öfver kall mat, en tredje öfver att få vänta en qvart mellan hvar rätt o. s. v. Härvidlag torde man dock böra fästa något afseende vid att serveringen här, i motsats med hvad som i allmänhet öfverallt är fallet vid table dhöter, fortgår oafbrutet och vid flera småbord istället för på bestämda klockslag och vid ett, högst två gemensamma bord. Allt detta är emellertid saker, hvilka lätteligen böra kunna afhjelpas om table dhöterna erhålla den allmänna uppmuntran, hvaraf de hitintills gjort sig förtjenta. Hufvudsaken blir i alla fall, att den mat som serveras är god och smakligt tillredd. Vi kommo nyss att nämna småbord och dervid rann oss i hågen ett förhållande, som ofta inträffar på våra offentliga förfriskningsställen, och som väl torde tarfva en liten belysning. Om man kommer in i en dylik lokal, så hör det nemligen alldeles icke till sällsyntheterna, att man får se de flesta sofforna upptagna, icke af kotterier om 2 å 3 personer, ty derom vore naturligtvis alldeles ingenting att säga, utan af en person, summa en person. Då vi svenskar i allmänhet äro svaga för kotterisystemet, faller det sig ganska naturligt å ena sidan att intet annat sällskap gerna slår sig ner vid ett sådant bord och å den andra, att om några djerfva individer verkligen besluta sig för ett sådant tilltag, man kan hålla hundra emot ett, att i den störde enslingens ögon och anletsdrag afmåla sig ganska tydligt: Hvad pocker haen I här att göra, och vänder man sig då förvirrad om, kan man nästan vara säker på, att från alla de andra ockuperade, ofta med en vall at hvad stället eger färskt i tidningsväg ytterligare förskansade, sofkkastellerna mötas af en korseld af mördande ögonkast, i öfversättning så lydande: ÅKom bara hit om ni törs! Så står det till, men hvems är felet? Innan vi afsluta kapitlet offentliga ställen inregistrera vi med nöje, att Barks Hotel, som i flera år rättvisligen åtnjutit ett särdeles stort förtroende, åter öppnats för den resande allmänheten, och att schweizeriet å Börsen undergått en rätt fördelaktig förändring i lokalt hänseende, äfvensom en början der gjorts till att åstadkomma åtminstone något slags lustvexling, hvilken deremot totalt saknas såväl å stadens teatrar som å andra offentliga ställen. Arbetareföreningen, hvars, snart sagdt, dagliga tillväxt och utveckling icke kan annat än väcka det lifligaste intresse hos hvar och en, som vill inse dylika föreningars stora vigt för och förädlande inverkan på samhället, då de byggts på så både i teoretiskt och praktiskt hänseende förträffliga grunder, som den nu i Göteborg uppblomstrande, har nyligen erhållit en passande lokal i bleckslagare F. L. Svenssons hus vid Vallgatan, för sin lässal och det i förbindelsö dermed stående biblioteket, hvilket redan omfattar c:a 1,400 volymer. Under 3:ne aftnar i veckan, Tisdagar, Lördagar och Söndagar, är här tillfälle lör föreningens medlemmar att i en rymlig och snygg lokal studera en icke obetydlig mängd tidningar och tidskrifter, hvarjemte det bredvid liggande biblioteket samma aftnar hålles öppet för utlåning af böcker till genomläsning å sjelfva lässalen. Vissa aftnari veckan har. föreningens sångkör, hvilken bland sig räknar ett ganska stort antal friska och goda röster, sina sångöfningar i samma lokal. man finner häraf att styrelsen fortfarande med berömvärd omtanka verkar i det ädla syftet att bereda föreningens medlemmar tillfälle till intellektuell utbildning i mera än ett hänscenle. En förening, som lifvas af en sådan anda, kan icke annat än med lefnedslust och förröstan se framtiden an, på samma gång som varje nytt steg hon tar framåt, med glädje skall helsas af hvarje uppriktig folkets vän, if hvar och en som, likt oss, tycker att menskighetens stora tafla liksom naturens företer let vackraste och mest upphöjda skådespelet lå ljuset faller icke blott på höjderna utan fven i dalarne, ty ljus, ljus, det behöfva vi lla! —— mm — — ——— — — — — 2 — —