Göteborgsposten – 2 november 1867, sida 1

Mycket, ofantligt mycket, ha vi att i veckans krönika inregistrera. Lojala, som vi äro, isynnerhet då det gäller damerna, anmärka vi allralörst att den yngsta qvinliga telningen at vårt konungahus, prinsessan Lovisa, i veckan fyllt 16 år. Sexton år! Ljufliga ålder äfven för en furstinna, lyckliga tid, då ungmön står färdig att öfverskrida tröskeln till barndomens paradis och nalkas portarne till det tempel; der Amor håller vakt med pilen på bågsträngen, då hon för alltid lemnat sina dockor med ögon af emalj och hjerta at hvetekli, för att leka med de lefvande dockor, som kallas friare, hvilkas ögon afspegla kärlekens blyga språk, sådant det förestafvas af det oroligt klappande hjertat. Måtte den unga urstinnan, i trots af alla de diplomatiska nät, hrilka måhända redan spunnits omkring hen