Göteborgsposten – 31 oktober 1867, sida 2

vid gränsen, general Ricotti, i en proklamation hafva uppmanat Garibaldi att lägga ned vapen. Derjemte berät:as, att de kongl. trupperna ha inryckt i Kyrkostaten. Skulle denna uppgift bekräfta sig, då skulle den från flera håll antydda lösningen vara under utförande, nemligen att franska trupperna besätta Civita Vecchia och Rom samt upprätthålla förbindelsen emellan dessa båda platser, under det alt do italienska trupperna besätta de öfriga delarne af det påfliga området. Men andra underrättelser från Paris återigen gifva vid handen, att franska regeringen är i färd med att mobilisera i en skala, som antyder lust till större krastutveckling. än hvad sam skulle vara behöfligt med en sådan lösning i sigte. Pariserdivisionen uppgifves neml. hafva fått befallning att hålla sig marschfärdig, och skall ett franskt läger upprättas i Chambery i Savoyen — åtgärder hvilka, om de vinna bekräftelse, måste innebära, att franska regeringen gör sig förtrogen med tanken på ett krig med Italien... Vi stanna med en viss bäfvan vid denna tanke, hvars ödesdigra följder för Frankrike och dess nuvarande dynasti måste springa i ögonen. I ett bref till ÅKöln. Zeit. af d. 26 d:s skrifves äfven från Paris, Åatt man der träffar förberedelser till bildandet af en Alparmå; i Lyon förberedes allt dertill. Från Algeriet skola äfven tvenne divisioner inskeppas till Italien. Men ett krig mellan Frankrike och Italien, hvilket måste sätta detta senares sjelfständighet, kanske dess tillvaro såsom konungarike i fara, kan numera icke likgiltigt åses at det öfriga Europa. England har redan bestämdt uttalat sig i Paris emot en sådan eventualitet. Den preussiske honungen har i sitt vid nordtyska förbundsriksdagens afslutande hållna tal yttrat sig om Preussens och Italiens gemensamma intressen, hvilka ord Köln Zeit. kommenterar sålunda: Om den romerska frägan skulle utvidga sig till en italiensk, om det skulle bli fråga om Italiens oberoende, då skulle Italien icke stå allena, såsom redan det preussiska trontalet antydde. Under sådana omständigheter är det särdeles betecknande, att Victor Emanuels frände markis Pepoli, hvilken ofta halt förtroliga underhandlingar sig nppdragna från den italienske konungen, atrest till Berlin. Från krigsskådeplatsen i Kyrkostaten ha vi förvirrade underrättelser. Monte Rotondo som blott ligger 1!, geogr. mil från Rom har fallit i garibaldisternas händer. Gari baldis avantgarde anlände för några dagar sedan utanför denna plats. Det vill synas som att garibaldisterna redan då sökte taga den, men misslyckades, hvarefter Garibaldi cernerade den, då dess besättning måste gifva sig. Garibaldis styrka utgjorde då 6,000 man och ökades dagligen. I Paris har ett rykte vetat berätta, att de franska trupperna sammandrabbat med garibaldisterna och slagit dessa, hvilket dock antagligen är falskt, isynnerhet som nyheten meddelas i det klerikala bladet Presse. Det af Frankrikes Moniteur såsom betydelselöst betecknade upproret i Rom d. 21 d:s har varit ganska allvarsamt. Vi meddela derom följande sammanfattade berättelse: Dagen förut, d. 20 d:s, hade i den eviga staden den underrättelsen blifvit bekant, att fämlingen återigen ville besätta Rom med trupper. Nu blet den sedan två dagar tillbaka i Rom cirkulerande adressen (hvars innnehåll förut af oss meddelats) betäckt med underskrifter och öfverlemnad till magistraten. I denna adress uppmanades, som bekant, påfven att inkalla den italienska armen. Municipalitetet vågade icke skicka denna adress till Vaticanen. Senatorn af Rom, marchese Cavaletti, till hvilken adressen öfverlemnats var frånvarander; hans vikarie, Giraud, skickade då adressen till pålven med en särskild skrifvelse, undertecknad af några ombetsmän. Då denna skritvelse jemte adressen afgifvits i Vaticanen, ditkallades polisdirektören msgr Randi och fick befallning att på det estertryckligaste inskrida mot undertecknarne. Men Randi förklarade sig likväl omöjligen kunna kasta dem alla i fängelse. Man beslöt derför att endast låta polisen inskrida mot anstiftarne och magistraten. Denna underrättelse väckte den största förbittriag i staden och påskyndade romarenas resning. Riformad. 23:dje yttrar om denna: Rom strider sedan 48 timmar. Zouavkasernen vid Doriatorget flög i luften, underminerad och angripen af folket; staden är betäckt med barrikader, upproret stiger. Natten mellan d. 22 och 23 d:s föll den al bröderna Cairoli anförda kolonnen af 70 romare utanför Porta del Popolo i ett bakhåll af zouaverna. Den omringades och blef efter en hårdnackad strid fullständigt upprifven. Samtlige terna blefvo dels döda, dels Nlatcan T A na 7 70 insurgeni1rade qvar på AA