Göteborgsposten – 30 oktober 1867, sida 2

Rattegangsoch Polissaker. TPoliskammaren. Smedgesällen Sven Petter Cederberg stod i går inför poliskammaren tilltalad för att Onsdagen d. 23 å vinden i huset N:o 88 i fjerle roten, hvarest han bodde, ha tillgripit diverse bättre gångkläder, tillhöriga skomakariarbetaren Carl Mattsson och af denne värderade till öfver 100 rdr. Kläderna hade som sagdt hängt på vinden, hvilken var olåst, och blefvo först i Söndags saknade då Mattsson skulle begagna en bättre blå rock, som han blott begagnat några gånger och hvilken för icke länge sedan blifvit förfärdigad af Silvander Hayman, Mattsson hvilken liksom Cederberg bodde i huset var sjelf icke hemma då denna upptäckt gjordes af en madam hos hvilken han bodde. Denna bad genast smedgesällen Cederberg uppsöka M. och underrätta honom om haus förlust. Ehuru Cederberg, såsom det sedermera visade sig, var tjufven sjelf, så frambar han dock mycket trankilt underrättelsen till Mansson. Denne ville till en början icke tro på berättelsens sanning. Då han sedermera blef öfvertygad derom, begat han sig åtföljd af madamen och Cederberg till polisen för att anmäla stölden. Under vägen tröt dock modet för Cederberg, som aflägsnade sig ifrån dem tillönskande de båda andra lycka att återfå de stulna sakerna. Emellertid riktades misstankarne mot Cederberg för att ha begått tillgreppet isynnerhet derigenom att denne oförmodadt beredde sig attlemna staden. Hårdt ansatt bekände han slutligen att han verkligen vore tjufven samt att han glömt kläderna i bergen utanför Albostaden. Han fick utvälja de olika ställen hvarest han undanstuckit dem, och samtliga persedlarne återfunnos, alla genomblöta af regn. Den ofvannämnda blåa rocken, hvilken Mattsson blott åtta gånger begagnat, hade dessutom af råttor eller af något annat djur blifvit sönderbiten, så att den är totalt fördersvad. Då Cederberg aflade sin bekännelse erbjöd han för att ersätta Mattsson för den skada denne lidit dels ett silfvercylinderur, dels 13 rdr som han egde i kontanter. Mattsson beslöt dock att rätten skulle ha sin gång. Vid polisförböret i går vidhöll Cederberg sitt erkännande. Han sade sig icke veta hvad som kommit åt honom, då han begick stölden. Med tillgreppet hade han ej haft för afsigt atv förskaffa sig mera penningar genom klädernas försåljning, utan hade han ämnat att begagna desamma till vintern, då han kommit härifrån. — Han bad för öfrigt att han skulle bli befriad, så skulle han begifva sig härifrån och aldrig mera begå någon sådan handling. Målet remitterades till rådhusrätten och Cederberg införpassades till cellfängelset att afbida ransakning. — En artillerist vid namn Olof Strömblad hade horsdagen d. 24 d:s varit ute och muntrat sig litet samt råkade i upprymd sinnesstämning tillsammans med en arbetskarl Anders Gunnarsson. Denne fattale en plötslig vänskap för den för tillfället civilklädde artilleristen och grunden för denna vänskap