Göteborgsposten – 29 oktober 1867, sida 2

hade under denna tid oaflåtligt hållit sig dold med sina kamrater bland busksnåren på ön Maddalena. Balamella, hvarest Garibaldi var ombord, anlände d. 19 till Vadas sarvatten (i Genuabugten), der den förblef hela dagen. Kl. 6 om aftonen gick man i land, och efter det man varit nära att förirra sig i den kärriga trakten, kom man till den första toscanska platsen. Der tog generalen med sitt sällskap en postvagn, för att afgå till romerska gränsen. Vid sin ankomst till toscanska landet utfärdade Garibaldi en ny proklamation af denna lydelse: Italiens befrielse eller död! Så är jag då åter hos eder, j tappra stridsmän för Italiens ära, hos eder, för att uppfylla min pligt, för att bistå eder i vår återuppståndelses heliga och ärorika verk. Italien är öfvertygadt om, att det icke kan lefva utan sitt hufvud, utan sitt hjerta, utan Rom, som tillhör det, och hvilket några servila personer vilja, i det de kränka rätten och nationaläran, uppoffra för en föraktlig tyranns nycker. Således framåt, och framför allt ståndaktighet! Jag begär icke af eder mod och tapperhet, jag känner eder för väl. Jag begär af eder ståndaktighet. Amerikanarne hafva under fjorton år utstått en ärofull kamp, hvilken gjorde dem till det mäktigaste och friaste folk i verlden. För oss, om vi äro eniga, skola några få månader vara tillräckliga, för att aftvå den skamfläck, som smutsar Italien, med eller utan det tyrannis vilja, som tronar i Vatikanen, och deras, som upprätthålla det. D. 21 Okt. 1867. G. Garibaldi. Den franska tidningen Etendard: vill veta, att Garibaldi älven, d. 22:dre, varit i Florens samt der hållit ett ytterst häftigt tal mot den italienska och franska regeringen. Efter denna våldsamma demonstration skall han hafva rest offentligen till jernvägsstationen Foligno. — Skulle detta vara sannt, skulle det onekligen kasta en besynnerlig dager öfver den italienska regeringen. Vi tro dock ej, att så varit. Antagligen afreste han genast till Foligno, der han förbjöds att resa vidare, hvilket förbud han ej brydde sig om, utan begaf sig in i Kyrkostaten, der han sammanträffade med sin son, Menotti. Tidn. Italiai Neapel meddelar följande underrättelse från Kyrkostaten af d. 19:de: -Ryktet går, att en allvarlig strid egt rum mellan Tivoli och Rom. 2,000 påfliga sökte göra ett utfall från Rom, men blefvo slagna och måste draga sig tillbaka. Insurgenterna hafva bibehållit sina ställningar. I ett bref från Rom, af d. 18:de, till vköln. Zeit. skrifves: Hela Amasenodalen är besatt af garibaldister, för hvilka de bakom liggande bergen äro en beqväm reträtt. Bergspassen i provinsen Frosinone passeras i alla riktningar af friskarorna, och dagliga sammanstötningar med de påfliga trupperna oga rum. I allmänhet ha de påfliga hittills lidit mindre förluster än deras motståndare, bland hvilka många ej äro vapendugliga. De sakna likväl icke mod och en dag kommo 15 garibaldister ända till Torre di Mezza Via, 1!(3 geogr. mil från Rom på vägen till Frascati, hvarest de bådo några herrar från Rom, hvilka jagade der i trakten, att lemna dem sina bössor, på det de skulle kunna använda dem emot zouaverna. Gevären öfverlemnades gerna. En öfverrumpling af Rom tyckes hafva varit planerad. Under Enrico Cairolis befäl skulle en del män, utvalda bland de tusen från Marsala, natten mellan d. 18 och 19 d:s söka komma in i Rom, under det att ett resningsförsök äfven skulle företagas ini staden. Angreppet utifrån tyckes dock hafva inställts på grund af Garibaldis inträffande på det pårliga området. Italienarne sjelfva i konungariket drifva på sin regering, att gå till Rom. 18 senatorer och deputerade ha i Turin d. 19 d:s undertecknat en förklaring, i hvilken de gilla kampen i de romerska provinserna och förklara: Landet vet, att fäderneslandets och frihetens framtid beror af denna kamp... Landet är allt oaktadt beslutet att ernå sin enhet och ställa sitt oberoende på en fast grundval. I norra Italien undertecknas en adress till konungen med begäran om, att den romerska frågan genast må lösas. I Turin talar man om att vägra regeringen skatteinbetalning, i händelse hon icke går till Rom. a NA oo AH ah