Göteborgsposten – 26 oktober 1867, sida 1

vår pudltk blir 1 tillfålle att beundra en sa väl inöfvad kohort af Terpsichores prestinnor och prester. Örversteprestinnan, m:ll Kathi Lanner, har, som sig bort, öfverglänst alla sina medsystrar, och man har vid åsynen af hennes mirakulösa prestationer fått en öfverraskande visshet om, till hvilken oerhörd grad menniskokroppens smidighet och lätthet kan uppdrifvas. Men icke nog dermed, det ligger äfven behag i hennes dans, och lägger man härtill en betydande mimisk förmåga, torde man utan öfverdrift kunna påstå, att en i sin konst så framstående davsös aldrig någonsin sväfvat öfver Nya Teaterns tiljor som nu, då de, för att begagna en författares uttryck, öppnat sig för m:ll Lanner och hennes sällskap. Ej mindre framstående är m:ll Lanner som direktris och balettkompositör. Hennes förmåga, att, med jemförelsevis små medel, åstadkomma förvånande effekter, har på ett glänsande sätt lagts i dagen i de af henne komponerade, här uppförda baletterna: järilarne, Ilirka och Cendrillons dröm, måhända dock mest i den förstnämnda, i sin helhet en verklig liten perla bland baletter. I Hirka anslogo särdeles sluttablåerna och likaså i Cendrillon, oaktadt båda för öfrigt innehålla ej få drag af en ovanlig scenisk anordningsförmåga. Exempelvis nämna vi divertissementet i 1:sta akten af irka under ackompagnement ifrån 6 s. k. Xylophoner, trakterade af lika många små näpna bondgossar och i Cendrillon det ögonblick, då Cendrillon återtager sin plats framför spiseln. Vid sidan af Kathi Lanner glänste Bertha Linda som en den täckaste företeelse som någonsin spetsat sin fot till dans. Hennes, i ordets alla bemärkelser, tormfulländade uppträdande förfelade ej heller någonsin att väcka stormande bifall och länge skall säkerligen minnet af denna älskliga dansös fortlefva hos hvar och en, som varit i tillfälle att iakttaga hennes, liksom allt skönt här i lifvet, tyvärr, alltför korta uppenbarelse på vår scen. I hr Francesco egde sällskapet en dansör, som med icke vanliga yttre företräden förenade lika mycken smidighet som elegans. Hans sortie i 1:sta akten af -IIirka ådagalade besittningen af förstnämnda egenskap i så hög grad, att man ovilkorligen kom att tänka på andarne i sagorna, de der egde förmåga att ogeneradt spatsera ut och in genom nyckelhålet. Behag och elegans ådagalade hr F. i hvarje nummer som kräfde dessa egenskaper och att danskonsten icke är den enda af de sköna konsterna, som af honom med framgång idkas, derom vittnade de ganska intagande och melodiösa kompositioner af honom, hvilka utfördes vid Tisdagens föreställning. Bland de öfriga solo-artisterna fanns ingen enda som icke väl fyllde sin plats och ätven corps de ballet förtjenar allt beröm för den precision hvarmed dess medlemmar uttörde sina stycken. Kortligen, sällskapet qvarlemnar här ett odeladt angenämt intryck och vi beklaga endast att i följd af för handen varande förhållanden detsamma icke af vår publik rönt all den uppmuntran som det i så hög grad förtjenat. Härifrån begifver sig sällskapet till Köpenhamn för att der någon tid uppträda på Folketeatern. Större delen af dess medlemmar afreser med södra snälltåget i dag på f. m. Sällskapet lärer nästa sommar komma att uppträda på Djurgårds-mandgen i Stockholm under tvenne månader. Mindre Teatern har bjudit på den gamla bekanta Damer och Ilusarer:, hvars återgifvande, särdeles hvad beträffar majoren (hr Casper) och hans systrar (fruarne Tillyren, Casper och Tivander) kan anses förträffligt. I hr Iellander har sällskapet vunnit en primo amoroso med fördelaktigt yttre, hvars spel dock ännu i en viss mån förråder den hos nybörjaren vanliga stelheten, för öfrigt ursäktlig i en i och för sig så stel och intetsägande roll som löjtnant Edmunds. Hr Rohde lärer ha för afsigt att under säsongen inöfva tvenne intressanta nyheter, nemligen Offenbachs Storhertiginnan af Gerolstein och Den sköna Galathea med musik af Suppe, en högst originel och pikant, ehuru hos oss ännu föga bekant, komposition. Tiden för spektaklernas början å denna teater har nu blifvit framflyttad till kl. 12 8 e. m., en ganska välbetänkt anordning, då den publik som företrädesvis besöker Mindre Teatern i allmänhet först vid den tiden hunnit afsluta göromålen för dagen. Så der räsonnerar man i en stor stad som Göteborg, i småstäderna deremot vill man ha den dramatiska själaspisen serverad så tidigt som möjligt. Sålunda har hr Åbjörnsson, som för närvarande med sin lilla trupp roar the Karlskroniter, vå allmän begäran måst börja sina föreställningar kl. half 7 istället för kl. 7. Detta angafs äfven på affischerna, men förglömdes uti annonserna i stadens tidningar. Då detta slutligen rättades, annonserade hr Å. till uppförande på samma afton följande 3:ne pjeser: För sent, För tidigt ach 4T räftan tidt Detta kan om BmSoor