Göteborgsposten – 25 oktober 1867, sida 2

prejerier, och på samma gång eggad i sin vinningslystnad genom föreställningen om nägon skatt, hvilken som helst, bröt sönder sin stol mot väggen och besinningslöst kastade sig öfver sitt offer. Utan att urskilja de vexlade orden, fann bojaren lätt att det handlade om en tvist, en strid, man kunde cj misstaga sig derom. Han hörde Annettes fall och på hennes rop om hjelp förstod han, att man misshandlade henne. IIans inre kom i uppror, en okänd fiber darrade, hans blod kokade ända till hans ansigte och åter for till hjertat i stormiga vågor, som om han sjelf hade träffats af dessa våldsamheter och förolämpningar. Utan att beräkna något, lyssnande endast till sin harm och sina sinners uppror, slog han med en fruktansvärd spark in den maskstungna dörrspegeln, förfallen liksom allt som tillhörde detta eländiga hus, och kastade sig in midt i dramen med häftigheten af en kreverande bomb. Vid detta buller, vid denna inblandning af ett vittno, en motståndare, föll Asperginos mod eller snarare hans gemena uppbrusning liksom en halmeld. Det var han som utan att göra sig räkning derför betogs af fruktan. Han stod stödd på ena knät, lutad öfver sin dotter, på hvars hy visade sig i rödaktiga strimmor märken efter hans misshandlingar, för att gå till henne hade han blott till hälften ombytt sin sorgligt groteska paradkostym.