Göteborgsposten – 23 oktober 1867, sida 2

Från Hufvudstaden. Tidningen Dagligt Allehanda firade i Sön dags sin hundraäriga födelsedag. Dess första nummer utkom nemligen d. 20 Oktober 1767 Festen hade två afdelningar. Den första ut nuvarande hufvudredaktören hr K. A. Lindströms bostad, der, i närvaro af tvenne tidningens f. d. hufvudredaktörer hrr W. F. Dalman och generalmajor J. A. Hazelius samt tidningens nuvarande redaktionspersonal, sällskapet Pro Patrias stora medalj i guld, med ett tal af general Hazelius, öfverlemnades till enkefru Anna Charlotta Fahlman, som d. 12 sistl. Maj i 50 år oafbrutet förestått och ännu förestår Dagligt Allehandas utdelningsoch annonskontor, och som under hela denna långa tid med sällspord trohet, redbarhet och nit fullgjort sitt åliggande. Den andra afdelningen bestod i en festmiddag på Hötel de Sude, dit hr Lindström inbjudit hrr Dalman och Hazelius jemte tidningens nuvarande redaktionspersonal m. fl. Den första skål, som der utbragtes, var för Dagligt Allehandas minne och framtid. Den företräddes af en kort teckning öfver detta blads skiftande öden. Derefter höll hr Lindström ett tal, vid skålen för J. P. Theorells minne samt bladets nu närvarande f. d. redaktörer, Dalman och Hazelius, hvilket af dessa senare hvar för sig besvarades. Följde sedan skålar för den nuvarande redaktionspersonalen och för en närvarande vän, som under förra tider tillhört denna personal. Slutligen proponerade general Hazelius en toast för hr Lindström, som denna dag jemväl fyllde sitt 51 år, och förenade dermed en önskan för tidningens fortfarande välgång. På aftonen var en särskild fest anordnad för tidningens tryckeripersonal. — Stora teatern gaf i Lördags Orleanska Jungfrun, Nicanders öfversättning af Schillers Jungfrau von Orleans, hvilken icke uppförts å denna scen sedan Emilie Högqvist 1841 upphörde att med erkändt mästerskap tolka titelrollen. Detta berömda skådespel var således, säger A.-Bl., för det vida större flertalet en nyhet, åtminstone sedt från scenen; ty som läsning torde få dramatiska arbeten vara så bekanta som detta, då det redan länge i våra skolor användts för öfning i tyska språket. Hufvudrollen, vid hvilken intresset nästan uteslutande knyter sig, återgafs nu at m:ll Åberg, som, oförhindrad af någon föregående tradition och ej undanskymd af någon medtäflarinnas bild, hatt tillfälle att sjelfständigt inlära rollen och kunde verka på publiken med nyhetens och de ej förut uppdritna anspråkens kraft. Också mottogs hennes om berömvärda studier vittnande framställning med ovanligt bifall af den i det närmaste fullsatta salongen, som flerfaldiga gånger inkalade henne såväl i första akten som sedermera och efter styckets slut. Äfven de öfriga medspelende utmärkte sig samtliga och uppsättningen var vårdad. — Grosshandlaren J. L. Anstrin, som at Stockholms rådstufvurätt blifvit i konkurstillstånd försatt, har nu till rätten ingitvit sin