Göteborgsposten – 21 oktober 1867, sida 2

måste den italienska regeringen tänka på sin sjelfbevarelse och handla. Men handling å dess sida är inryckande i Kyrkostaten och äfven besättandet af sjelfva Rom, för att förekomma republikanerna. Ordet republik är ett spöke för Napoleon, som fruktar det mer än något annat; och han vet nogsamt, att skulle republiken förklaras i Italien, då skulle den ej heller dröja att komma fransmännens hjerta att klappa lifligare än någonsin. Nu är det äfven en känd sak, att de italienska republikanerna vilja ej allenast den verldslige, utan äfven den andlige påfvens störtande. Med skicklighet begagnar italienska regeringen denna omständighet, för att bevisa nödvändigheten af, att hennes egna trupper måste besätta äfven Rom. Frankrike kan ej geraa motsatta sig, det, och således stå vi redan mer än vid början at slutet. Den italienska regeringstidningnn Opinione säger sjolf härtill: Att nu rygga tillbaka, det skulle för den italienska regeringen vara detsamma som att abdikera, det skulle vara att öfrerlemna romerska frågan åt ett parti (det republikanska), som förbereder de största svårigheter för nuoch framtiden. Vi måste gå tramåt, beslutsamt i trots af alla hotelser och intervention. Regeringen skiljer sig ifrån den nationala viljan, om hon iakttager en annan hållning, och en regering, som skiljer sig ifrån nationala viljan på grund af en främmande makts hotelser, äfven om hon är vän och allierad, kan ej mera stå med upphöjd panna inför landet. Den franska tidningen Opinion Nationale fogar härtill: Sådan är ställningen. Kabinettet i Florens skall icke rygga tillbaka; det skulle vara förloradt, om det tvekade. Det är således fast beslutet att gifva Rom åt Italien, och vi hafva för vår del den fasta öfvertygelsen, att franska regeringen icke skall lägga hinder i vägen ... Vi äro lugna i detta hänseende ; Italien skall få Rom och verldens fred skall icke störas, och Italien skall förbli Frankrikes trogne bundsförvandt, och alla folken skola klappa i händerna, derför att de skola förstå, att den verldsliga maktens undertryckande är en stor batalj, som demokratien vunnit. Att detta är mer än tidningssantasier, visar följande bref från Florens af d. 12 d:s: Det visar sig vara alltmera omöjligt att öfvervaka gränsen oaktadt de 50,000 man, som der stå uppställda. Emellertid hopas allt starkare truppmassor vid gränsen och likaledes här i staden, dit sedan tre dagar tillbaka sem nya bataljoner bergsaglieri kommit, hvilka sått befallning att hålla sig tärdiga till afmarsch i hvad ögonblick som helst. I Narni står ett tillräckligt antal jernvägsvagnar hopkopplade, för att kunna på fyra timmar befordra en hel division till Rom. Andra trupper af lika styrka kunna vid samma tid anlända till Rom från Ceprano och Orbedello. Kortligen, det behöfs blott ett tecken, och under Roms murar skall stå en truppstyrka, dubbelt så stor som hela den påfliga armen. Det är nu säkert, att fem insurgentband finnas på det påfliga området, det första i Farnesa, det andra i Acquapendente, det tredje i Cornese, det sjerde i Sabina di Vicovaro, det femte i Neroli. Regeringstidningen ÅItalie i Florens säger: Insurgentbanden förstärkas fortfarande på det påfliga området. Acerbis styrka räknar 900 man, Menotti Garibaldis 1,200, Nicoteras och Salomones äro mycket talrika, andra små enstaka skaror oberäknade. Friskarorna sammandragas nu och de afgörande operationerna skola mycket snart börja. — I Rom anser man det för säkert, att de italienska trupperna skola inrycka på det påfliga området. Inryckandet tros vara bestämdt till d. 20:de. Således kan det hända, att de kgl. italienska trupperna redan börjat inmarschen. I Rom är enligt samstämmiga uppgifter allt ordnadt för det afgörande slaget. Vi äro i tillfälle att kunna meddela följande intressanta bref derifrån: Da olika centra, som leda resningen, äro nu fullständigt förenade och ha uppgått i en enda komit, hvarigenom ett godt intryck åstadkommits, ty efter den romerska juntens updlösning hafva de af hvarandra oberoende centra, som uppgtått öfverallt framkallat förvirrirg. Den nya komiten består af mycket inflytelserika män. Man räknar bland dess medlemmar några af Garibaldis forna högre officerare. Följande etrkulär visar, att komitön både vill och kan handla med skicklighet och kraft. Cirkulär. Till alla sektionscheferna. Upproret gör med hvarje dag nya framsteg, och mer än 20 skaror patrioter genomströfva f. n. våra berg. På fem dagar ha de utstått 11 strider, ur hvilka de nästan alltid utgått segrande. -Inom staden böra vi förblifva lugna, tills friskarornas antal uppnått proportioner, som tillåta dem med säkerhet bekämpa främlingar, hvilka köpts af en regering, hvars timmar äro räknade. Ungdomen bör skynda i massa till bergen, för att bilda nya skaror. Inom alla Kyrkostatens städer, isynnerhet i Rom, är ungdomen otålig efter att få resa sig; men man bör ej glömma, att man lätt kan föranleda pertiela rörelser, hvilket skulle stärka våra fiender. I städerna bör man resa sig i massa, när det icke aflägsna ögonblicket är inne, VHela Europa har sina ögon riktade på Rom, som är kalladt att skaka den civiliserade verldens äldsta ty