Göteborgsposten – 19 oktober 1867, sida 2

ron kavalleri bivuakerar om nätterna på Vatican-platsen. Alla bryggor ötver Tibern äro bevakade. Starka förposter stå vid stadens portar. Arresteringarne sortsara i stor skala, man hyser numera intet afseende vid person. Sällsamt är, att det i Rom aldrig funnits en sådau mängd med främlingar som nu. Bland friskarornas anförare nämnas, förutom Menotti Garibaldi, förnämligast Nicotera och Acerbi. Garibaldis sista proklamation af d. 7:de d:s lyder sålunda: Till italienarne! På det romerska området kämpar man; der finnas män, för hvilka jag skulle vilja ge tusende lif. Lyssnen icke till ord eller feg ovisshet. Gån! I morgon skall Italien erhålla lyckönskningar från hela verlden, som följer edert hjeltemod. G. Garibaldi. I en annan notis från Italien läsa vi: Insurgenterna koncentrera sig vid Nerola längs stora vägen från Rieti till Rom, omkr: tolf timmars väg från den eviga staden. De små band, som hittills opererat i Kyrkostaten, draga sig tillbaka till denna punkt, under det att de romerska emigranter, som hittills bott spridda i Italien, skynda till gränsen, för att uppnå denna samlingsplats. Såsom chet för denna organisation nämnes Menotti Garibaldi, öfverbefälet öfver hela rörelsen för likväl Acerbi, parlamentsledamot och i sista kriget öfverste för de frivilliga.