Göteborgsposten – 19 oktober 1867, sida 1

VM Obj wUo0 ken, utan ärendet måste uppskjutas och sammankomsten upplösas, till stor glädje för, om icke någon annan, så åtminstone för — referenterna. Bättre lycka nästa gång, mumlade de 22, och så vardt det slut på det sammanträdet. Men tänk nu om man icke behöft skrida till votering? Om meningarne icke varit delade utan beslut fattats på vanligt sätt medelst ja! å ordförandens proposition. Kunde väl beslu tet då ansetts lagligt och kunna väl beslut, hvilka under den tid stadsfullmäktigs-institutionen haft bestånd härstädes, verkligen fattats utan att församlingen varit fulltalig, strängt taget, anses fullkomligt lagliga? Se der srågor, hvilka kanske icke så lätt kunna besvaras. Den andra omhvälsningen gäller de tjenande bröderna. Från och med nästa års början upplöses nemligen den gamla nattbevakningskåren härstädes och ordningens upprätthållande äfven om natten uppdrages åt polisen. Detta är en anordning, hvilken säkerligen skall helsas med bifall af hvarjom och enom, ty det torde vara ett obestridligt faktum, att den gamla nattbevakningen oaktadt den sällsporda energi och vaksamhet, hvarmed dess chef skött eitt kall, dock i ganska många fall föga motsvarat de anspråk vår tid med rätta ställer på en dylik bevakning. Densamma har nemligen i vissa fall varit för undfallande, i andra återigen raka mo:satsen. Det har så att säga legat öfver den en viss anstrykning af de hänsofna, glada brandvakternas sätt att vara, en anstrykning hvilken haft den menliga inverkan att i någon mån förtaga respekten för kåren och att sådan förefinnes är likväl ett oundgängligt vilkor för att densamma skall kunna uppfylla sin bestämmelse. Att förhållandet varit sådant har emellertid, noga räknadt, icke kunnat förefalla underligt, då mah besinnar, att kåren till största delen utgjorts af personer, hvilka dels under dagens lopp varit upptagna af strängt arbete, dels i allmänhet icke egt den förmåga att med allvar och humanitet utöfva sitt kall, hvilken öfverhufvud taget utmärker vår ordinarie polisstyrka. Att efter en mödosamt tillbragt dag genomvaka en lång och kanske ruskig natt under oupphörligt promenerande fram och tillbaka, förorsakar naturligen ettdera slapphet eller retlighet i humöret, båda lika skadliga egenskaper för en duglig polisman. Om vi derföre icke velat undertrycka en, som vi tro, af allmänheten delad åsigt om den nu snart försvunna nattbevakningsinstitutionens olämplighet, ha vi heller icke velat sticka under stolen med det som vi ansett i väsentlig mån utgjort motiverna dertill. Af poliskammarens kungörelse om nämnde polispersonals tillsättande, finner man att de samtliga skola vara skritkunniga och derjemte ega förmåga att i skrift redigt framställa sina (nattliga!) tankar. Det vill med andra ord säga allesammans Ålitterata!. I sammanhang med denna fråga skulle vi vilja till vederbörande göra en hemställan huruvida icke nu en förut flera gånger påpekad anordning skulle kunna vidtagas, den nemligen att nattpolisen förseddes med å hufvudbonaden eller rockkragon anbragt tydligt ordningsnummer, en anordning hvars lämplighet icke torde behöfva närmare påpekas. På tal om ordningsnummer föres vår tanke hän till droskkuskarnes oroliga slägte. Det kan visserligen anses godt och väl att här, hvarest för ett tiotal år tillbaka icke en enda af dessa fortskaffningsmedel kunde uppletas, numera finnas att tillgå mellan 30 och 40, men en annan fråga blir om allmänheten häraf dragit någon nytta, värd att tala om. Ty pro primo, och detta är kanske det vigtigaste, är den af poliskammaren stadfästade drosk-kusktaxan att anse såsom alldeles för högt tilltagen. I en stad med icke större omfång än Göteborg är ett minimipris af 50 öro för hvarje enkel tur inom staden obestridligen att anse såsom oformligt, isynnerhet då man tar i betraktande att man t. ex. i Köpenhamn kan åka tvärs igenom hela staden för 2 mark hoc est 67 öre. Följden häraf har också blifvit å ena sidan att drosktrafiken icko på långt när är så stor härstädes som den kunde vara och å andra att i trots af den lagliga taxan ett godtyckligt prutningssystem florerar, hvilket icke kan förefalla annat än högst odiöst för hvar och en som icke eger särskild böjelse för konversationer med hrr droskkuskar, en böjelse som möjligen kan anses förklarlig hos en mot alla lifvets vedervärdigheter stälsatt skildrare af folklifvet, men som deremot icke gerna kan antagas existerande hos nåzon annan. Ty dessa herrar af kuskbocken iro med få undantag synnerligen oangenäma ut se och höra, att se emedan deras yttre )ftast antyder vanor tillhörande dem hvilka cke upprinna ur böjelse för snygghet, och att zöra dorföre att deras sätt att uttrycka sig ir i full öfverensstämmelse med deras yttre. ent ut sagdt, de äro gemenligen både osnygAÖoh Ahäöfbloena aAnh förman mmanAm mÅmAllasana — ÖS 8 sl — PP — —