Göteborgsposten – 16 oktober 1867, sida 2

karl, hvilken slutligen ramlade utanför porten, de ban blef liggande i rännstenen Porten slogs igen, och nu gick Kristina Andersson fram samt tog ifrån honom ur och kedja. Några penningar försäkrade hon sig geremot icke ha tagit. Sedan misstankarne blifvit riktade åt ett visst håll, började polisen förhöra sig angående qvinspersonen Carlberg, ett ytterst afskräckande och älderstiget exemplar af gatornas systerskap. Det befanns, att hon just d. 6 och 7 Augnsti innehaft åtskilligt med penningar, af samma valör som dem Mac Pherson förlorat. Hon togs i förhör, men förklarade med stor tvärsäkerhet, att hon väl innehaft penningar men att hon erhållit dem under förhällanden som nyssnämnda hennes egenskaper göra föga sannolika. För öfrigt hade hon för olika personer haft olika uppgifter om åtkomsten af penningarne. Vid förhöret inför poliskammaren i går vidhöll Kristina Andersson sin bekännelse och försäkrade fortfarande att hon icke tagit penningarne utan blott uret och kedjan. Sara Carlberg åter fortfor att förneka all kännedom om hvart skepparens penningar tagit vägen samt förklarade sig ofta ha så mycket penningar som lumpna 20 å 30 rår. De vittnen som vid förhöret fingo afgifra sina berättelser hade intet annat att berätta än ungefär hvad som ofvan blifvit uppgifvet. Målet remitterades i hvad Kristina Andersson beträfsade till rådhusrätten, och skulle hon fortfarande i cellfängelset förvaras. Hvad åter angick Sara Carlberg, så hade inga bevis som talade för hennes medbrottslighet i stölden, förekommit, hvadan hon skildes från målet. Men som som det detta oaktadt vore högst antagligt att det vore hon som lagt sig till Mac Phersons penningar utom det att bon varit misstänkt för andra stölder, så blef bon ålagd att från cellfängelset inom åtta dagar skaffa sig laga försvar, vid äfventyr att eljest blifva till allmänt arbete dömd. .nnn NRA —