Göteborgsposten – 16 oktober 1867, sida 2

ning, upplyfte Leonard honom och nödgande honom att närma sig, sade han: — Ömsamna honom, kära syster det är honom du har att tacka för att du återfunnit din son. — Leonard, sade då den blinda, sade du mig icke, att du hade medfört en vän? — Ja, min mor, en ädel och uppriktig vän, som känner mina planer, som förenar sina förhoppningar med mina, med hvilken jag ingått förbund, och som, om jag dukar under skall blifra ert stöd ... Kom då hr grefve, att jag får presentera er för min blinda mor. — Herr grefve? upprepade denna. — Ja, min mor, det är en verklig adelsman, hr grefve de Larsigny. — De Larsigny! upprepade den blinda med en sprittning. Gubben närmade sig, fattade hennes hand med en åtbörd af tillgifvenhet och förande den till sina läppar sade han: — Ja, fru Gauthier, grefve de Larsigny, som var vän till ett ädelt och tappert hjerta, grefve Briel de Saverly, och som skulle vilja erbjuda åt enkan den hjelp, som han icke hade lyckan kunna gifva hennes man. — Hvad har jag gjort! utropade Leonard. Nej återtog han, lugnande sig lika fort, allt är godt och väl. Vi hafva svurit att dölja för verlden spillrorna af denna så olyckliga och så förföljda familj ... men det var någon, för hvilken denna hemlighetsfullhet var öfverflödig, emedan han har hjertats minne och de förstå att uppskatta ädla handlingar. Ni har igenkännt min mor hr grefve,