Göteborgsposten – 15 oktober 1867, sida 2

serna samt koncentrera sig i staden. Någon afgörande händelse kan våntas. Från Orvieto skrifves till Gazzetta del Popolo: En kolonn af frivilliga, som bofann sig i San Loronzo, och erfor, att 500 zuaver med tvenne kanoner tänkte öfverrumpla dem, drog sig tillbaka till en skog nära gränsen. Under det att insurgenterna utförde denna rörelse, närmade sig 30 frivilliga Maremma, afväpnade gensdarmerna och befriade Ronciglione, Canepina och Soriano. Dessa frivilliga drogo sig derefter tillbaka till Castiglione vid påfliga gränsen. I en annan piemontesisk tidning af d. 8 d.s läses: Alla korrespondenserna öfverensstämma deri, att det romerska upproret vinner terräng. Öfverste Acerbi och Menotti Garibaldi ha lyckats komma in på det påfliga området, för att sätta sig i Spetsen för insurgenterna. Den påfliga regeringen befinner sig i stor förvirring, hvilken hon likväl söker att fördölja. En italiensk eskader håller sig i Capreras farvatten och en del ligger för ankar nära Gaeta. Man säger, att det är, för att öfvervaka Garibaldi. Vi tro, att vår flotta har ett annat uppdrag. Om vi härtill lägga våra i går meddelade telegrammer trån Italien, hvilka förråda, att insurgenternas antal betydligt stigil och att de äfven börja erhålla vapen, likasom att de romerska tidningarne nu icke kunna längre fördölja, att insurgenterna vinna ömsom framgångar, så måste man medgifva, hvad vi redan förut framhållit, att den påfliga regeringen omöjligen kan bibehålla sitt välde öfver de utom Rom belägna provinserna. D. 12 Juli 1861 skref kejsar Napoleon III till Victor Emanuel: Italienarne äro de bästa domrarne öfver hvad som lämpar sig sör dem, och det tillhör ej mig, som utgått af folkets val, att söka tynga på ett fritt folks beslut. D. 29 Juli 1862 uttalade den nu aflidne Thouvenel i franska senaten dessa ord: Jag skulle ej kunna bestrida romrarne rättigheteu att styras, såsom alla de moderna samfunden, och jag tillerkänner icke oss rätten att för Obestämd tid ålägga dem ett styrelsesystem, hvars stora fel kanske endast är, att det är gammalt, men hvilket äfven de mest katolskt sinnade ibland oss icke skulle sjelfva vilja ha. Dessa ord innebära otvetydigt en lösning af den romerska frågan. Den romerska vålfärdskomitåen har offentliggjort en proklamation, hvari den säger, att romarna blifvit förrådda af personer, hvilka ej befinna sig på händelsernas höjdpunkt. Den störste af italienska borgarena har arrosterats, men en af hans söner, Menotti, befinner sig i påfvestaten i insurgenternas midt, och dot är romarenas pligt, att försvara hans lif äfven med fara för sitt eget. Proklamationen slutar sålunda: När ögonblicket är inne, skola vi gifva eder ett tecken att fullborda en handling, genom hvilken den verldsliga påfvemaktens tera afslutas. Inom nästan alla Italiens städer har öppnats en subskription till förmån för insurgenterna. Från Frankrike skrifves, att det franska artilleriet nu är till fullo försedt med de nya pjeser, som blifvit bestämda för detsamma, Man sysselsätter sig f. n. derstädes med reform af kavalleriet. I afseende på gevärsfrågan skall Frankrike inom tvenne månaders förlopp ha mer än 600,000 repetitionsgevär. I Nordamerikas Förenta Stater är tillståndet mycket bedröfligt, om man får tro hr Bismarcks tidning Nordd. allg. Zeit.Nämnde blad innehåller neml. följande skildring af den nuvarande ställningen derstädes: Unionens statsskuld har på sista tiden ökats med 2,500,000 dollars. Ställningen är så allvarsam, att en kris synes närma sig. Hvilken totalbild utgöra icke de för hvarje dag ingående underrättelserna! Den exekutiva makten förtäres i en oatbrutet hopplös kamp mot sina upproriska organer. Presidenten och förbundsdomstolarne täfla om att förklara dei Sydstaterna anställda generalernas dekreter vara stridande mot författningen. Presidenten fioner sig föranledd att afsätta den ene etter den andre af dessa prokonsuler, hvilka understödjas af kongressens majoritet, men gör den erfarenheten, att efterföljarne genast åter träda i föregångarnes fotspår. Utsigten till att kongressen, straxt efter det den sammanträdt, skall annullera presidentens interimistiska dekreter och åtala honom sjelf, förlamar hans bästa vänner, under det att Sydstaternas befolkning till tack för alla hans ansträngningar visar slö likgiltighet eller hyser den åsigten, att han är för eftergifvande mot segerherrarnes fordringar. Derigenom lida lag och auktoritet ett starkt afbräck. Den kommunala myndigheten i Sydstaternas städer, t. ex. i Tennessee och Nashville påkallar nationalgardets beskydd mot de genom militärguvernörernas dekreter upphetsade massorna, under det att guvernörerna låta trupperna rycka i fält, för att genomföra dekreterna. Fruktan för negeruppror sätter landet i ängslan. Ärbetsinställningar höra till ordningen för dagen. Priserna nå 9.