Göteborgsposten – 10 oktober 1867, sida 1

via ÖOmrud)sÅgäaklun. VFCUUTY. Ä — ( Ä zarnes konsert i dag, hvilken äfven skall gifvas till förmån tör norrlänningarne, hvilket licaledes är fallet med den konsert, som skarpskyttarne gåfvo i går afton i Storkyrkan, dervid den ganska kloka åtgärden vidtagits, att entröpriset var bestämdt till 50 öre, hvadan också alla biljetter voro sålda. Statsrevisorerna besågo häromdagen de vackra arbetena å sammanbindningsbanan, hvilka utföras med en ganska betydlig arbetspersonal, och hvilka skola fortsättas så långt ut på vintern, som väderleken tillåter. Derigenom beredes många arbetare, som annars skulle gå sysslolösa, en högst behöflig inkomst. Det hörer emellertid nu till goda tonen att förkasta hela detta arbete, att förklara sammanbindningsbanan icke blott obehöflig, utan äfven rent af skadlig för hufvudstaden. Annorlunda lät det här då ständerna skulle afgöra frågan; då berodde hufvudstadens framtida väl just på denna bana. Sådana skiftningar i opinionen äro dock icke sällsynta. Grefve C. G. Tessin skref i sin dagbok om svenskarne: nationen tänker fort, rådslår hastigt, verkställer straxt — ledsnar snart. Häradshöfd. R. Carlön, som vid sista riksdagsmannavalet för Strengnäs, Mariefred och Eskilstuna blef besegrad af en handlande i sistnämnde stad, och som dessutom icke är road af de vanliga göromålen, gjorde tjenstebyte med häradshöfd. Abenius, och hitflyttade i somras, onär hans domsaga är belägen i hufvudstadens grannskap. Om emellertid nämnde tjenstebyto icke egt rum, och hr Carlön således qvarbott inom ofvannämnde valkrets, så hade han sannolikt nu blifvit utsedd till densammas representant vid nästa riksdag; ty denna valkrets, ombud är nu lagligen hindrad att såsom riksdagsman vidare fungera. Man tror emellertid att då nytt riksdagsmannaval snart skall törrättas, kommer hr Carlön att utses, enär han för det nu löpande året är mantalsskrifven i Strengnäs, och således är valbar derstädes. Men för att nästa år kunna representera denna valkrets, måste han äfven då tillhöra densamma, och dertill fordras att ban fortfarande skall derstädes vara mantalsskrifven. Men dertill är han icke berättigad, eller rättare sagdt han är pligtig att bo och mantalsskritva sig inom den domsaga som ban innehar, och fullgör han detta åliggande i höst, så har han med detsamma förlorat sin valbarhet inom Strengnäs-Eskilstuna valkretsen. Föga troligt är således, att hr Carlen, huru gerna han än vill utöfva riksdagsmannakallet, skall göra sig skyldig till en lagötverträdelse, och det är icke heller troligt, att den skall lemnas obeifrad i andra kammaren, om hr Carln uppträdde såsom representant för en valkrets, der han icke längre hvarken är valbar eller valberättigad. En sak är emellertid alldeles obestridlig, den nemligen att hr Carlön brådskade för mycket, då han lemnade sin förra domsaga. Det lärer verkligen förhålla sig så, att krigsministern lyckats vinna konungens samtycke till en propositions afgifvande till nästa riksdag om indragning at både Lifgardet till häst och Andra lifgardesregementet. Att denna reduktion motiveras af finansiella skäl är uppenbart. Att den icke skall möta hinder från riksdagens sida, är äfven troligt, och jemtörelsevis lätt verkställbar är den äfven, emedan värsningstiden för allt manskapet icke öfverstiger fem, men vanligen är blott tre år. Möjligen skall dock mot indragningen af Lifgardet till häst anmärkas, att kavalleriet, som redan är allt för fåtaligt, ytterligare förminskas. Erinras häremot, att det ena östgötaregementet, som varit kavalleri, åter kan blifva kavalleri, så torde deremot invändas, att för den talrika beväringen, som finnes inom Östergötland, äro begge östgötaregementena nödvändiga såsom stamtruppar. Samma förhålande inträffar ock ifall sörslag skulle väckas att låta det ena vestgötaregementet blifva kavalleri. Ni har sett alt en allmän hypotekskassa