Göteborgsposten – 10 oktober 1867, sida 1

QODA. SYTT Al vv —ä— — ä ? — —A————— örut hängitvit sig åt det demoraliserande tig-eriet, och lindrade nöden i så vidsträckt kala, att det nu väcker både förundran och sceundran. Hvad denne man uträttat är länzesedan förgätit. Sjelt uppoffrade han en beydlig del af sin förmögenhet på ett välgörenletsverk, som i flera riktningar var fruktbäande för lång tid. När nöden var undanröjd, när försynen åter med goda skördar hugnade le i åtta år af missväxt hemsökta provinserna, så belönades hr Liljevalch med — otacksamhet. Och denne man, som i flera nya riktningar framkallade industri och arbetshåg i Norrland, som var den förste, hvilken der anlade skeppsvarf — den naturligaste industrigrenen i ett skogrikt land — som gjorde mera för Norrlands utveckling än någon före honom hittills gjort, som besparade för staten ofantliga summor, lefver nu i hufvudstaden, obelönad, bortglömd och i knappa vilkor! Regeringens åtgärd att åt handelshuset Bibau Wong anförtro det bekymmersamma uppdraget att förse Norrbottens län med undsätmingsspanmål, gillas af alla som känna hr Schartaus, chefen tör nämnde handelshus, redbarhet och energi. Det är troligt att intet annat handelshus med samma anseende som firman Bibau Wong åtnjuter skulle velat åtaga sig det mödosamma uppdraget på lika eller billigare vilkor. Att hr Schartau dertill lät förmå sig, torde i väsendtlig del orsakats deraf, att han på de senare åren inskränkt sin affärsverksamhet, men ännu, ehuru han närmar sig 70-talet, eger stor arbetsförmåga och en okuflig energi. Antagligt är, att innan det till hr Schartau lemnade uppdraget blef officielt bekant, hade han gått i författning om uppkäp af spanmål, hvar känner man icke. Emellertid ha de privata uppköpen af spanmål för afskeppning till Norrland redan uppjagat priserna här till en sådan höjd, att en bekymmersam dyr tid måste befaras, särdeles då kändt är att Mälareprovinsernas höstsädsskörd blifvit ganska knapp. Sannolikt kommer Östergötland, som fått en rik skörd, att i vinter bli hufvudstadens kornbod. På tal om lefnadsmedel kan jag ej underlåta att omtala en nyligen här vidtagen åtgärd, som åstadkommit många stort bekymmer. Firman A. Svanberg C:o, som på Kungsholmen jemte sin stora spanmålsoch mjölbandel i flera år idkat den största bagerirorbisen härstädes, har man d. I 1 denna månad nedlagt den senare rörelsen. Orsaken dertill har icke varit minskad afsätming, utan helt enkelt den omständigheten, att för det stora antal brödförsäljningsbodar som hrr Svanberg C:o måste hålla i olika trakter af staden har hyran under de sista åren så enormt uppjagats, att denna uppslukat en betydlig del af förtjensten, hvilken ytterligare reducerats genom försäljerskornas opålitlighet. Emellertid har bagerirörelsens upphörande tillskyndat en mängd mindre bemedlade en ganska kännbar förlust. Hvarje morgon kl. halt 8 försåldes vid bageriet till halft pris allt det sedan dagen förut öfverblifna brödet. Det köptes med begärlighet af de obemedlade, som till stort antal inställde sig der och, redan innan dörrarne öppnades, formerade kö. Samma dag excellensen grefve Sparres afsked från presidentsbefattningen bifölls, afreste grefven till sin egendom Sköndal, eedan han undanbedt eig den vanliga afskedsuppvaktningen af hofrättens tjenstemän. Då häromdagen hofrättspredikan hölls, och den nyss umämnde presidenten Almqvist gjorde sitt inträde i hofrätten, uteblef den vanliga hofrättsmiddagen, hvaremot samtlige ledamöterna öfverenskommo att göra ett motsvarande penningesammanskott till de nödlidande norrläaningarne. Den alls icke förutsedda händelsen inträffade i Fredags att den af k. hofkapellet och lyriska scenens artister till förmån för norrlänningarne annonserade konserten måste inställas, emedan ett högst ringa antal biljetter blitvit försålda. Orsaken dertill var sannolikt det höga entrepriset, 2 rdr; möjligen ock att allmänheten, som nu måste spara, söAA A. JIOna IHAIUSSA