Göteborgsposten – 10 oktober 1867, sida 1

en sådan institution kan ännu på ganska lång tid komma i verksamhet, är dock mer än problematiskt. Det är troligt, att så länge rikshypoteksbanken behöfver upptaga lån, skall det möta stora, till och med oöfvervinnerliga svårigheter för den nybildade hypotekskassan att upplåna tillräckliga medel, så vida ej låntagarne underkasta sig ändå drygare vilkor an hypoteksbanken. Det är äfven sannolikt att penningetillgången skall blifva ända till öfverflöd riklig innan stadshypotekskassans obligationer blifva begärliga, ty nekas kan icke att säkerheten i stadsfastigheter icke är så betryggande, som den hvilken jorden erbjuder. Äfven den är underkastad fluktuationer, men icke så stora som fastigheter utan jord i städerna. För öfrigt är den säkerhet som dessa fastigheter erbjuder vill en högst betydlig del i brandförsäkringsinrättningarnes soliditet, och denna är alltid sväfvande så länge ett stort antal at våra städer hufvudsakligen bestå at trähus. Intet år tillförne har ett så betydligt antal större våningar stått lediga i hufvudstaden som nu. En mängd familjer hafva försedt sig med mindre och billigare våningar. De stora våningarne hafva derföre betydligt deklinerat i pris. Man spårar i alla riktningar en håg att göra inskränkningar, att spara, som onekligen är tillfredsställande. Det har väckt ett visst uppseende att general Abelin hyrt den stora praktvåningen som grosshandl. Schwan förr begagnade. Man drager deraf den slutsats, att general Abelin, som under riksdagen kommer att intaga en framstående ställning, skall lefva på stor fot och se mycket folk hos sig. En annan praktvåning i baron Höpkens hus vid Blasieholmen, som ett år begagnats af excellensen Sibbern, har nu blifvit tillträdd af grosshandl. Eskilson från Norrköping, som hitflyttat. Deremot erna åtskilliga adliga familjer som ega egna hus här, tillbringa hela vintern på landet. Riksdagen är icke längre för dem lockande. Det berättas med anspråk på tillförlitlighet att hertigen af Östergötland icke vidare vill bebo sin vackra villa vid Öresund — Sofiero — som derföre utbjudes till salu. Detta beslut är ett hårdt slag för den rika skånska adeln, som just för granskapet med Sofiero elllbringade badsejouren antingen i Helsingborg eller på Ramlösa, och der utvecklade stor lyx, särdeles i afseende på ekipager. Det är alls icke otroligt att prins Oscars obenägenhet för Sofiero till någon del åtminstone orsakas derat att han icke kan lefva der så stilla och indraget som han önskar. Med uppriktigt deltagande måste jag meddela att presidenten Åkerman, hvars ögon ett par år varit svaga, nyligen blifvit fullkomligt blind och lärer icke hafva hopp att genom operation återfå synen. Emellerud bär presidenten det hårda slaget med stor resignation och hans lynne är nästan lika glädtigt som torr. Sällskapet Iduns sammankomst i Lördags afton illustrerades af den celebre aqvarellmålaren Egron Lundgren, som efter 28 års vistande i utlandet nu återvändt till fäderneslandet, der han på allvar ernar slå ner sina bopålar. Han höll ett högst intressant föredrag om engelsmännens uppfattning af skön konst. Fastän han, till följd af sin långa vistelse i utlandet, stundom med en viss svårighet uttryckte sig på svenska, framträdde i hans muntliga föredrag samma genialitet, som i hans bref till hemmet, hvilka i utdrag meddelades af Wolhfarth och hvilka sedan blifvit tryckta, men blott utdelats till hr Lundgrens intimare vänner. Sammankomsten afslutades med en extra kollation, glad och skämtsamt, för amanuensen Wieselgren, som snart skall afresa till Finland för att det fira sitt bröllop. Göran,