Göteborgsposten – 7 oktober 1867, sida 1

terar sig från tvenne sekler tillbaka, se der hvad som finnes för att slippa in. Vi äro på hr Adolph Cambrais, bankirens, kontor och våning. Det inre af lokalen liknar ett tängelse och ingen frivillig bostad. Åtminstone äro fönstren försedda med starka jerngaller. Det första rummet är afdeladt i två genom ett gallerverk af jerntråd bakom hvilket är en pulpet af svart träd. Det är der som hr Cambrais biträde arbetar och der hr Caombrai sjelf ofta uppehåller sig för att emottaga sina kunder. Träbänkar, fästade i väggen, äro afsedda för dessa. Vissa dagar i veckan i synnerhet Lördagarne och dagen före hyresterminerna ser man länge mycket folk i förmaket. Hr Cambrais operationer äro annars invecklade likasom större affärsmäns eller de på Mont-de-Pit6. Han lånar på allt och hans tjenstaktighet har inga andra gränser än lånetagarnes tillgångar. Lån mot förskrifning af varor är hans hufvudsax och i den vägen felas det icke konkurrenter i Paris, men det är väl bekant att när en köpman som befinner sig i penningeförlägenhet faller i hans händer, kommer han icke derur, förr än han är ruinerad karl. Denne förbindlige kapitalist är fullkomligt hemmastadd med alla värdepapper, som fabriceras i Paris; han besitter ett märkvärdigt väderkorn i att upptäcka ett odugligt namn, men det är icke alltid skäl till afslag för så