Göteborgsposten – 4 oktober 1867, sida 1

det är fruktan för lagen ... och om ni visste med hvilken skicklighet de förstå att sätta sig i skydd för densamma. Nej, nej, det är icke öppet, som man fir komma till dem, uppriktighet skulle förekomma dem som en snara. Man måsto vandra underjordiska vigar, fånga dem med samma snaror, hvarmed de fånga sina offer. Men låtom oss återkomma till det som rör er och påminn eder alla omständigheter, ty det är nödvändigt på det intet misstag må uppstå Öfvervinn för ett ögonblick den smärta, som dessa minnen förorsaka er och hat godheten svara mig. Hvar var den unga flickan, då hon försvann. — Hon hade nyss fyllt fyra är. Hennes mor hade dött året före det då brottet egde rum, och hon var anförtrodd åt en guvernants vård på mitt slott Saint-Mauer, vid Brie. — Dessa detaljer äro tillräckliga, och jag skall komplettera dem. Hvad som gör efterforskningen svårare, är att det finnes ett dubbelt motiv till brottet. Den bofven, som verkställt bortröfvandet, har icke varit ledd af sin vanliga driffjeder, som är att förstora sin barntrupp. Nej, han har icke tänkt derpå; han har handlat för någon annans räkning som behöft den lilla flickan för jog vet icke hvilket brottsligt ändamål, och som betalt honom för att föra bort henne. Gubben grät och hade icke styrka att afbryta. Leonard teg, försjunken i begrundande. — Ni ser det, sade han, det är icke genom vanliga medel, som man kan tränga till djupet af denna afgrund. Haf då förtroende till mig. Jag erbjuder er min tjenst