Göteborgsposten – 4 oktober 1867, sida 1

Parisiska Rattsidor) af Alfred de hrähat och Octave Ferc. Öfvers. — Allt är möjligt om Gud bistår oss, och han hjelper alltid till slut de goda, när han icke kallar dem till sig före slutet af deras arbete. Jag vill icke lofva er något öfver min förmåga, men är det icke redan något att veta namnet på röfvaren. — Det är sannt, det är sannt! Och detta namn, jag ber er, jag bönfaller på mina båda knän ... — Detta namn! tillåt mig att ännu förtig. det tillsvidare. — Ni nekar att säga mig mannens namn? — Hvad skulle ni göra dermed? — Hvad jag skulle göra? Jag skulle gå till honom, jag skulle säga honom ... — Ni skulle förlora allt. Ah! ni känner icke som jag dessa menniskor, som hafva till yrke att lefva på de svartaste nedrigheter och som utan samvete utså sorg och förtviflan i familjernas sköte ... Det finnes hos dem endast en känsla, genom hvilken man kan skrämma dem, — —— ) Forte fr. N:o 230.