Göteborgsposten – 2 oktober 1867, sida 1

Må man då föreställa sig den bindel, som slets fån hennes ögon då midt under Annette Aubrys förtroliga neddelanden, denna förlamad af baronens åsyn, sträckte not honom sin skälfvande arm, anklagande honom med dana ovederläggliga och sublima åtbörd, som anstiftare til de mot henne begångna nedriga förföljelser. I den grad af förnedring, hvartill denne man sjunkit rodnade icke mera hans panna; djerfheten och oförskimdheten hade blifvit hans andra natur. Med hvilka hade han väl för öfrigt att göra: Med tvenne qvinnor: den ena af en sådan ringhet, at han kände sig i stånd att låta henne sjunka under jorde med en rynkning af sina ögonbryn; den andra, till hvillen han just kom i egenskap af herre och domare. Det är ej säkert, att han icke erfor en högst oangenäm känsla och öfverraskning vid åsynen af desa begge qvionor, hvars sammanträffande han hade sådantintresse att förhindra; vi ville endast framhålla, huru aan blef 7) Forts. fr. N:o 228.