Göteborgsposten – 1 oktober 1867, sida 2

Det mellan några och tretio småfurstar styckade Tyskland är nu samladt i en hand. Italien har sjelft blifvit en betydlig makt, och det skulle endast behöfvas några högdragna anspråk å vår sida, i hvilka styrkan skulle intaga rättvisans plats, för att drifva Italien till att söka ett stöd hos Preussen och återupprätta mot Frankrike det förbund, som gaf det Venetien. Det är vår politiks olycka, att man vill blanda sig i allt, tränga sig ia öfverallt, utan att städse medföra en lycklig urskiljning i valet af de saker, som man föredrager och vid hvilka man fäster sig. Hvad följer häraf? Jo, det att vi icke mera ha någon allierad, eller att vi måste, om vi ännu kunna upptäcka någon, gå att söka honom bland de svagaste och mest hotade makterna. Vi äro alla de betrycktas bundsförvandt: påfvens, sultanens, Österrikes. Sedan några år tillbaka hafva tvenne makter uppstått, fulla at litskraft och framtid: neml. Italien och Preussen. Vi stå på dålig fot med dem. Men de äro båda skyldiga oss mycket. Vi ha gjort Italien; vi ha låtit göra Preussen. Det tyckes som att dessa båda makter borde vara våra naturliga bundsförvandter; men vi ha fästat vigt vid att skydda påfven mot Italien, och derigenom ha vi gjort on nation motvillig emot oss, hvilken allt förde till oss. I stället för att räcka handen åt Preussen, ha vi visat oss oroliga och missnöjda med en förstoring, som utförts under våra auspicier, vi ha synts uppsöka motståndare till detsamma, antingen i Minchen eller i Wien, och vi ha lyckats göra Preussen ovänligt emot oss, så att det tvislar om vår soda vilja; vi ha i öster fört det till Ryssland, i söder till Italien, och vi skapa sjelfva allianser, som äro riktade emot 088. Det är numera otvifvelaktigt, att Preussen uppmuntrar Garibaldi och rörelsepartiet. Hvarför, om icke för att aflägsna Italien från Frankrike och drifva detta senare till någon romersk expedition, som skulle tvinga Italien att kasta sig i Preussens armar? Och hvarför söker då Preussen i sin ordning eventuela hundsförvandter mot Frankrike, hvars välvilliga neutralitet möjliggjort dess framgångar under det förflutna året? Endast derför att Frankrike af detsamma begärt territoriala ersättningar, hvilka den allmänna stämningen i Pyskland icke tillät det att gå in på; derför att kejsarens resa till Salzburg synts det vara ott emot detsamma riktadt hugg; det skönjer nöjliga förvecklingar och vidtager sina försigtighetsmått. Italien är å andra sidan uttottade vid ett mycket tungt beskydd, vid lyrt köpta, starkt tadlade tjenster, vid en inSlandning, som förlänges mer än rätt är. Franska tidningar angifva såsom visst, att en invention å franska regeringens sida var beslutad, innan underrättelser om Garibaldis sripande ingick. Franska trupper skulle nemligen sändas till Civita Vecchia, för att förhindra Garibaldis expedition, emedan man icke trodde sig kunna bestämdt lita på de italienska trupperna. De voro dock ämnade att ge nast derefter dragas tillbaka. Den på franska i Florens utkommande tidningen ÅItalie berättar tillochmed, att man sett några fartyg med transk flagg kryssa längs kusten från Gaåta till Civita Vecchia. Man kan under dessa omständigheter ej annat än lyckönska icke allenast Frankrike, utan hela det öfriga liberala Europa dertill, stt icke denna sammandrabbning kon till stånd, hvilken ej kunnat bli annat än förderfig tör Frankrike och kanske olycksbringande för dess dynasti. Märkligt nog, har den påfliga regeringen zenom sin nuntius i Paris låtit tacka den ranska regeringen för Garibaldis arrestering. Det tyckes dock som italienska regeringen borde i stället ha ihågkommitls. I Rom hade man redan uppsatt lista öfrer den provisoriska regeringens medlemmar, som skulle efter det störtade påtveväldet öfrertaga maktens tyglar. Denna lista omfattade karakteristiska namn, Garibaldi, som på egen begäran förts till Caprera, hade för sitt företag erhållit ganska rackra understöd från England. För några lagar sedan skickade en högt uppsatt man af den engelska aristokratien Garibaldi en sumna om 500 p. sterl. såsom understöd i hans förberedelser för resningen i Rom, Ännu ett par dagar senare afsändes 2,000 p. sterl. till italien från Eagland och i samma ändamål. Menotti Garibaldi befinner sig ej på det påfliga området, så att det i går meddelade ryktet om hans landstigning på kusten icke besannats.