Göteborgsposten – 1 oktober 1867, sida 1

medjegatan. Goleborg. sta sattiga sjuklingars värd på Upsala läns lasarett, dit de hafva vidpass hältten så lång väg som till Stockholms sjukhus, dit de författningsenligt nu måste släpas, ofta under de mest olidliga smärtor, 6 å 8 mil. Innan landstigsmännen lära sig skilja mellan allmänna frågor, hvilka böra behandlas vid riksdagen, och de provinsiella frågorna, som landstingen kunna afgöra, kan det hända, såsom senas! var fallet inom Stockholms läns landsting, att en motion icke blott väckes, utan äfven efter votering remitteras till utskottsbehandling — en motion om framställning till K. M:t om nedsättande af en komit6 tör att dels undersöka orsakerna till jordbrukets i allmänhet (således icke blott inom Stockholms län) betryckta ställning och dels föreslå medlen att densamma afhjelpa. Det var med en sådan riksdags fråga, som frih. Klinkowström framkom vid nyssnämnde läns landsting; men påtagligen icke derföre att han ansåg att detta förslag skulle lemna något resultat, utan helt enkelt derföre att han endast genom denna motion skulle kunna uttrycka sin djupa missaktning mot den nya riksdagen, som han ställer så långt under den gamla ståndsriksdagen, af hvilken han var medlem. Det utskott som behandlade motionen afstyrkte den och tingets pluralitet förkastade den äfven, trots frih. Klinkowströms, grefve Wirsåns och nämnde mannen Frölings litliga försvarstal. Jag omtalte i somras att hr Franz Berwald, den lefnadsfriske 72-åringen, hade begitvit sig till Tyskland för att enligt uppdrag af Musikaliska Akademien studera den gamla kyrkosången. Efter återkomsten har han med rastlös ifver arbetat på omarbetningen af den svenska koralboken; första häftet, innehållande koralerna n:o 1—10, skall snart aflemnas till Musikaliska akademiens granskning. Han hoppas kunna fullborda sitt stora arbete på några år — om han får lefva, och menskligt sedt är det äfven ganska troligt att den glädjen beskäres honom, ty han letver så dietiskt, arbetar så regelmessigt, och när har känner sig behöfva en grundlig motion, så gö: han en fotvandring på ett par mil. Tidningarne meddelade nyligen att postångfartyget Oscars mellanaxel blifvit bräckt, och att till dess en ny axel från Motala hun nit insättas hade reservångaren Sofia intagit Oscars turer. Men tidningaro ha icke omtalat det bekymmer som upptäckten af den omförmälda bräckan vållade generalpoststyrelsen. Bräckans tillvaro inrapporterades till styrelsen ett dygn förr än konungen skulle med Oscar återvända till Sverige från sin utländska resa. Tiden var för kort för att reservängaren Sofia genast skulle kunna intaga Oscars tur. Konungen underrättades pr telegraf om händelsen med Oscars axel, och en annan väg för hemresan föreslogs. Men då kaptenen och och maskinisten på Oscar ansågo att bräckan ej var absolut farlig, och antogo att den ej skulle öka sig om icke vädret blef stormigt, så begaf sig den kungliga familjen ombord i Stralsund och hemfärden gick lyckligt. Åtskilliga af besättningen på den nordamerikanska eskadern rymde ifrån den och begäfvo sig hit. Några ha sedan blifvit upptagna och härifrån afsända till eskadern. Besättningen var högt aflönad, men behandlades ytteret strängt, så strängt att ryssarnes behandlingssätt icke är strängare. Enligt de med besättningen på de amerikanska sartygen uppgjorda aftal får ingen af manskapet under en expedition, den må räcka längre eller kortare tid, uppbära mer än fjerdedelen af hyran, som månadtligen utbetalas. De tre fjerdedelarne erhållas först när expeditionen är slutad och fartyget återkommit i amerikansk hamn. Aflöningen är visserligen ganska hög, men besättningen får sjelf betala sin beklädnad; ju bättre den vårdas, desto mera har den i behåll af sin aflöning och beklädnad, ty den senare utlemnas ny reguliert efter viss tids sörlopp. I Fredags afton uppsattes och aftäcktes Molins Bältespännare, utan alla ceremonier, på den vackra planen framför riksmuseibyggnadens nordvestra sida. Denna herrliga grupp,